EU har växt fram genom att medborgarna har gett politikerna en blank check att bygga ”ett Europa för folket, men utan folket”.
Det har gått förvånansvärt bra, så länge det var tillväxt. Men nu, i den växande ekonomiska recessionen, och med EU-politiker som improviserar ibland felaktiga lösningar på eurokrisen, blir ”det demokratiska underskottet” plågsamt.
En som insett detta är den spanske statsvetaren José Ignacio Torreblanca från tankesmedjan EFCR. Om den ekonomiska krisen skrev han i våras:
”Dagens situation används av somliga länder för att pressa på andra länder sin egen ekonomiska modell”.
Därmed riskerar EU att av folken i Europa betraktas som vad IMF var för många asiatiska och latinamerikanska länder på 80- och 90-talet:
”Ett sätt för att tvinga på dem en ekonomisk politik som inte har legitimitet, men som åtlyds därför att det saknas alternativ”.
Utan tillskott av mer av demokrati befarar Europavännen Torreblanca att vi får ett EU som inte längre är ett progressivt politiskt projekt, utan reduceras till ett tomt maskineri för ekonomisk regelövervakning,
Detta maskineri triggade igång i veckan, i de rasande reaktionerna på Greklands sedermera återtagna beslut att hålla en folkomröstning om det senaste krispaketet. I paketet ingår att landet i praktiken ställs under förmyndare av EU. Men raseriet var inte oväntat.
Den tyske författaren Hans Magnus Enzensberger skrev i en artikel i ”Der Spiegel” tidigare i år att ”blotta tanken på en folkomröstning utlöser genast panik bland eurokraterna”.
Det är passande beskrivning av veckan, då EU:s beslutsfattare viftade undan grekerna med att de inte skulle få en euro i nödlån förrän landet röstat ”rätt”.
Spåren förskräcker förstås av alla tidigare nej i folkomröstningar i EU-frågorna. För EU-eliterna uppfattar, menar Enzensberger ironiskt, att de har att göra med ”en ignorant men rebellisk befolkning som inte vet sitt eget bästa”.
Ilskan över Giorgos Papandreou sägs bero på att han skulle hota stabiliteten i Europa. Men krisplanen från det senaste EU-toppmötet var mycket skör och ofullständig långt innan det grekiska utspelet.
Och är det ratinginstituten som ska avgöra om folket ska få säga sitt? Det är obegripligt att de bankekonomer, som företräder att starkt partsintresse – de banker som från början vållat krisen – får framträda i radio och TV. Som vore de opartiska expertkommentatorer om folkomröstningar är lämpliga eller inte.
Grundläggande demokratiska värden är hotade om vi fortsätter att ställa stabilitet mot demokrati.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
