Ett barn som begått ett hedersbrott är också ett offer för hedersförtrycket och ska inte kunna utvisas, skriver Emilia Ericson, vice ordförande i Humanisterna och förbundssekreteraren Ulf Gustafsson.
Vi står inför en tid här i Sverige där de mänskliga rättigheterna utsätts för en storts prövningar vi aldrig tidigare skådat. Vi har med rätta förbjudit barnäktenskap. Detta med en tanke på att barn har rätt att vara barn. De har rätt till skydd från förhållanden där de kan utnyttjas och där maktobalansen är uppenbar.
Det finns nya människorättsdilemman inom barnrätten i Sverige i dag.
Men nu ser vi exempel efter exempel där det kanske inte är lika lätt att avgöra vad som blir barnets bästa i en relation, i ett nytt land. Det finns med andra ord nya människorättsdilemman inom barnrätten i Sverige idag. Dessa bör mötas med gedigna barnkonsekvensanalyser och handlingsplaner.
Barnrätten är komplex och konventionens artiklar kan tolkas på lite olika sätt. Att följa barnkonventionen är inte alltid en enkel match. Så låt oss ha respekt för att svaren inte alltid är givna.
Att komma till rätta med hur samhället ska hantera barn som lever i äktenskapsliknande förhållande är väsentligt i arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck.
I en artikel i SVT Nyheter intervjuas sakkunniga i hedersvåld angående de brister som fortfarande finns i hanteringen av det hedersrelaterade våldet och förtrycket. Bland andra uttalar sig advokaten Elisabeth Massi-Fritz. Arbetet hon gör för att uppmärksamma och få bukt med hedersproblematiken i Sverige är beundransvärt. Men på en punkt är hon fel ute. Hon menar att även den som är under 18 år ska kunna utvisas om hen blir dömd för hedersbrott.
Utvisning av barn är förenat med stora risker och det är svårt att se när detta skulle vara för barnets bästa. Vi håller med om att hålen i skyddsnätet måste täppas till. Men skyddsnätet måste vara till för alla inblandade barn.
Att utvisas för att du som barn pressats att begå ett brott mot en familjemedlem kan inte var barnets bästa. Hen behöver tvärtom stöd och hjälp och goda exempel på vuxna människor som står upp för de mänskliga rättigheterna. Hen behöver också få en chans att utmanas i sina föreställningar och få en chans att börja ifrågasätta de normer och värderingar vars kraft fått hen att begå brottet.
Det går att förändra attityder. Men för att de ungdomar som begått hedersbrott själva ska kunna känna hoppfullhet och meningsfullhet måste vi visa dem att vi inte tappat hoppet om dem. Att utvisa dessa unga människor sänder den motsatta signalen.
Inget barn förtjänar att utvisas och ett barn som begått ett hedersbrott är också ett offer för hedersförtrycket. Vi måste kunna hantera hedersproblematiken utan att vi straffar de barn som är i dess våld. Barnperspektivet får aldrig tappas bort.
Emilia Ericson, vice ordförande i förbundet Humanisterna och Ulf Gustafsson, förbundssekreterare i förbundet Humanisterna
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
