Det är tragiskt att väljares behov av både skillnader och åsiktsgemenskap ska behöva manifesteras i främlingsrädsla.
I dag går världens lyckligaste – och samtidigt ett av Europas mest lyckopillerknaprande – folk till folketingsval.
Trots att det röda och det blå blocket, ledda av Danmarks statsminister Helle Thorning-Schmidt respektive det högerliberala Venstres Lars Løkke Rasmussen, hamnar nära varandra i alla opinionsmätningar, har det varit svårt att få upp temperaturen i valrörelsen.
Tvärtom rapporterar Jyllands-Posten att de danska väljarna är dödströtta på den politiska debatten.
Man får hoppas att det är smutskastningen och de främlingsfientliga utspelen som väcker leda.
Som vanligt i kampanjens sista vecka har fokus legat på ”utlänningsfrågan”. Socialdemokraterna och Venstre har bjudit över varandra med förslag om tuffa asylregler, medan det traditionellt främlingsfientliga partiet, Dansk Folkeparti, har suttit med korslagda armar och tittat på. En tågordning som har cementerats sen Venstres dåvarande partiordförande Anders Fogh Rasmussen 1998 bestämde sig för att släppa in Pia Kjærsgaard i stugvärmen.
För sina nordiska grannar framstår Danmark fortfarande som en politisk gåta. Hur kan det komma sig att ett litet land, som åtminstone på ytan är ett under av ekonomisk och social framgång, blir besatt av ett improduktivt hat mot de ”främmande”?
Forskare har förklarat fenomenet som ett resultat av demokratisk övermättnad. När befolkningen inte längre kan se skillnad mellan partier, därför att högern och vänstern i grunden vill samma med den ekonomiska politiken, ja, då kan tomt moraliserande och vagt artikulerad främlingsfientlighet hamna i förgrunden. Lite grann som här hemma i Sverige.
Uppenbarligen har väljare behov av skillnader så väl som av åsiktsgemenskap. För att det ska kunna finnas ett fungerande ”vi” måste det finnas ett ”de”. Det känns tragiskt att ett så grundläggande mänskligt behov ska behöva manifesteras i främlingsrädsla och rasistiska påhopp.
Statsminister Stefan Löfven har sympatiskt nog reagerat mycket starkt mot de danska socialdemokraternas populistiska utspel, på valaffischerna uttryckt som ”Det Danmark du känner” och löften om ännu fler meningslösa krav på invandrare.
Troligen känner han marken brinna under fötterna. Bakom den svenska högerns allt starkare kritik mot decemberöverenskommelsen finns, som många redan har påpekat, en uppmaning till Moderaterna och Anna Kinberg Batra att bjuda in Sverigedemokraterna. Och då ligger det nära till hands med en utveckling som närmar sig den danska: inte bara en politik utan ett helt kulturklimat som ångar av instängdhet och småskuren konservatism.
För i slutändan spelar det faktiskt ingen roll hur det går i dagens folketingsval. Den danska invandringspolitiken – och retoriken – ligger fast. De folkvalda som en gång bestämde sig för att ta fan i båten får tyvärr också ro honom i land.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
