Hur hantera Hatare vid middagsbordet?

debatt Hatare finns inte bara på nätet, utan kan handla om släktingar och vänner som utan synbar anledning kan börja ösa ur sig hat riktat mot människor som inte är som dom. Att hantera situationer som dessa är inte helt enkelt, skriver Annika Carlsson Kanyama.

Middagen förflyter enligt förväntningarna, vi skålar, äter, pratar om vad vi äger (hus, sommarhus, bilar och båtar) samt om våra resor och semesterplaner samt barn och barnbarn. Reser oss sen och upp och tar en eftersittning i vardagsrummet, mer vin och mer prat.

Plötsligt och utan förvarning ändrar konversationen karaktär:

En av middagsdeltagarna, som haft en högre position i näringslivet, börjar prata om judar, hur de förstör samhället och hur allt är deras fel. Han höjer rösten och är väldigt upprörd och håller en lång monolog om hur illa han tycker om judar.

Sen är det dags för muslimerna, hur de förstör samhället, hur förhatliga de är. Hela uttryckssättet har förändrats – från att ha verkat vara en trevlig prick har han blivit någon som jag senare har kommit att kalla en Hatare.

Min egen självbevarelsedrift vill att jag nästa gång jag utsätts för en Hatare ska resa mig upp och gå samt förklara att jag inte står ut med hens hat.

Vi andra sitter först tysta och jag funderar på vad jag ska säga och göra. Att gå därifrån eller försöka diskutera? Jag väljer att ta på mig »logikhatten« och med nyktra formuleringar försöka reda ut vad Hataren råkat ut för: har han blivit osams med så många judar och muslimer att han helt tappat fattningen?

Men nej, han känner inga judar och muslimer alls och jag påpekar då att jag faktiskt både har grannar, vänner och kollegor som är judar och muslimer och att mina intryck är helt annorlunda än hans. Det hjälper inte. Istället säger han att jag är vilseledd och inte förstått sanningen så som han ser den.

Jag blir arg och frågar om han är nazist? Han svarar inte nej på min fråga men betonar att han inte är Sverigedemokrat utan liberal. Vi bryter upp och jag har svårt att sova och känner mig väldigt obehaglig till mods.

Händelsen biter sig fast i mitt medvetande och jag pratar med bekanta och kollegor som jag är tämligen säker på inte hatar.

Det visar sig att många stött på Hatare live, dvs inte bara på nätet, utan det kan handla om släktingar och vänner som utan synbar anledning kan börja ösa ur sig hat riktat mot människor som inte är som dom.

Vi pratat hur man kan förhålla sig när det händer:

• Sitta tyst för att det känns meningslöst och jobbigt att säga ifrån?
• Inta positionen som terapeut genom att lyssna och ställa följdfrågor med förhoppningen att detta skall hjälpa Hataren att komma till insikt?
• Eller bli arg och säga ifrån att man tycker hatet är obehagligt och gå därifrån?

Och om man kan göra det sista utan att vara rädd för att man sårar Hataren? Varken jag eller de har något bra svar på vad man ska göra.

Min egen självbevarelsedrift vill att jag nästa gång jag utsätts för en Hatare ska resa mig upp och gå samt förklara att jag inte står ut med hens hat. Får se om jag har modet att göra det.

Annika Carlsson Kanyama