Hur kan någon vilja straffa brottsoffren?

Krönika Sexköp har varit olagligt i över tjugo år, och de som utnyttjas av sexköpare är brottsoffer, ändå vill den nya regeringen att prostitution ska kunna leda till utvisning. 

När man läser regeringsförklaringen och överenskommelsen är det lätt att överväldigas av den stora uppgiften vi har att värna anständighet och människovärde i en tid när det är allt mer hotat.

Det finns så mycket att säga.

Helt överskuggande är att det är en marionettregering. Partierna i den är helt i händerna på ett parti som inte bara har nazistiska rötter, utan också företräds av rasister som driver en högerradikal politik.

När jag först i mobilen snabbläste stycket om vandel som skäl för utvisning så missförstod jag exemplifieringen. När prostitution nämndes tänkte jag att den som begår brottet skulle utvisas, alltså att utvisning ska läggas till i straffskalan.

En minst sagt speciell syn på rättsprinciper 

Jag trodde att de blåbruna i sitt avtal försökte etnifiera brottet att köpa sig rätten att kränka, förnedra och begå sexuella övergrepp på någon annan. Vilket skulle vara både rasistiskt och ett osynliggörande av alla de kvinnor och barn som utsätts av pursvenska familjefäder på väg hem från kontoret eller under en lunchpaus.

Det är inte konstigt att jag tolkade det så. En del andra sexualbrott har genomgått den behandlingen. Förslaget om att utvisa våldtäktsmän, till exempel, ger ju bilden av att det är såna som kan bli utvisade, alltså icke-svenska medborgare, som begår brotten. Vilket inte är sant.

Inte i högre grad än andra.

Kön är den en enda variabel som slår igenom som typiskt i sexualbrott. Män står för 98 procent av allt sexualiserat våld.

Men nu var det alltså en felläsning av mig så jag ska inte beskylla regeringen för att underblåsa rasism också vad det gäller synen på sexköpare. Så vad var det som stod? Det tog ett tag att ta in, men det är alltså brottsoffren som ska utvisas. Regeringen anser alltså att det är vanartig vandel att utsättas för sexuell och kommersiell exploatering, inte att utsätta utan utsättas.

I mer än tjugo år har sexköp varit ett brott i Sverige. Lagen är tydlig: Den som säljer sex är ett brottsoffer. En medvetet feministisk lagstiftning, som så klart mötte motstånd. Av de tre partier som nu bildar regering var två, moderaterna och liberalerna, motståndare. Det tredje partiet, kristdemokraterna, ville kriminalisera hela handlingen, alltså likställa båda parter utan maktperspektiv.

Nu vill de att några av de mest utsatta i sexuell och kommersiell exploatering ska straffas med utvisning. En minst sagt speciell syn på rättsprinciper. Det är faktiskt helt vidrigt att straffa de kvinnor och barn som inte sällan tvingas hit för att bli sålda. Dessutom förvrider det tanken till att tro att det är utbudet av kroppar som är problemet. Så är det naturligtvis inte. Eftersom det här är en ljusskygg verksamhet så är det inte som med andra köp, där du kan lockas in av erbjudanden och lockpriser. Den som köper sex söker sig dit.

Om man på riktigt vill motverka prostitution måste man angripa de som begår brotten. Utan köpare, ingen marknad. I våras höjde regeringen straffen för sexköp. Fängelse infördes i straffskalan och möjligheten att köpa sig fri mot strafföreläggande försvann. Det är viktiga steg. Nu krävs att lagarna följs upp, att kvinnor får stöd att ta sig ut och ett långsiktigt feministiskt arbete för att göra upp med den människosyn som får någon att köpa en annan människas kropp för att göra vad helst han vill med henne. Att straffa offren är helt fel väg att gå.

Veronica Palm