Hur länge ska det icke-vita människovärdet behöva skrikas ut?

debatt Vi, icke-vita, har varit här länge, levt på sämre villkor och nu prisas en politik som vill göra det sämre för oss, skriver Nasra Salim.

Hur länge ska en icke-vit kropp behöva skrika sitt människovärde? Och hur länge ska det dröja innan det vita majoritetssamhället fullt ut förstår att vår existens inte är till för att berättigas av det, utan är av naturen berättigad?

Är det inte när individen från det vita majoritetssamhället förstår sambandet mellan hen och den andre, mellan hen och den sociala strukturen, mellan hen och den globala strukturen?

• Det här är inte ännu en önskan om att se icke-vitas människovärde – jag är en av de många icke-vita som är säkra i oss själva och inte behöver den typen av bekräftelse.
• Det här är en önskan om att få dig som inte ser en annan individs rätt till att existera på samma villkor som du själv att tänka i begrepp som struktur, förhållningssätt, resurser och privilegier.

Media och skolutbildningen får oss att glömma att de resurser vi har från ett globalt perspektiv utgörs av en ojämlikhet som sträcker sig över kontinenter.

Det är svårt att komma ihåg att ens kläder, mat och prylar skadar människor och natur. Att våra mobiler innehåller material som gör att människor i Kongo exploateras, att våra banker investerar i vapenföretag och att Sverige är en av världens största exportörer av försvarsmateriel – vapen som hamnar i länder som Afghanistan, Somalia och Irak.

Över Europa växer högerrörelser men de rikare länderna i Europa vägrar förstå att de är en del av den globala överklassen.

Det kanske låter som något långt borta, när ens föräldrar inte har rymt från denna exploatering som skapar denna globala ojämlikhet. Det är svårt att erkänna sina privilegier när man inte förstår deras koppling till andras levnadsvillkor.

Över hela Europa växer högerrörelser allt starkare, och på samma gång vägrar de rikare länderna i Europa förstå att de är en del av den globala överklassen och en exploatering som gör att människor måste lämna sina hemländer för ett liv med bättre villkor.

Vi, icke-vita, har varit här länge, levt på sämre villkor och nu prisas en politik som vill göra det sämre för oss. Vi som »sköter« oss enligt det vita majoritetssamhällets kulturella idéer, och vi som inte »skött« oss bra enligt samma vita majoritetssamhälle – ja, vi är en grupp av olika individer som bör humaniseras av media och hela samhället.

Vi är en del av Sverige, och viktigast: vi är alla en del av varann, både på samhällsnivå och global nivå.

Den svenska politiken som tvingar människor att rösta på det minst rasistiska partiet är inte det vi behöver i ett land och i en värld som vi har i detta dagsläge.

Vi behöver lösningar från ett större perspektiv, och som börjar i ett medvetande om den egna rollen. Du ser inte mitt människovärde, en icke-vit kropp, eftersom att du inte ser ditt förhållningssätt gentemot omgivningen på samhälls- och global nivå.

Nasra Salim studerar kandidatprogrammet i socialantropologi på Stockholms universitet, och har deltagit i Arena Akademin 2017.