LEDARE Medan husen byggs allt tätare krymper barnens gårdar och grönområden. Hur länge tänker politikerna sätta markexploatörernas plånböcker framför barnens hälsa?
Två miljoner barn, en femtedel av befolkningen tillbringar en stor del av sin vardag i eller kring förskola och skola. Därför har det stor betydelse hur möjligheterna för lek och rörelse ser ut. Och det ser inte bra ut.
Ytorna runt skolor och förskolor krymper när de i stället behöver växa. För varje år blir det svårare att få rum för lek och rörelse. Samtidigt avlöser larmen varandra om hur stillasittande riskerar barns och ungas hälsa:
- Tre av fyra fyraåringar rör sig för lite.
- Barn och unga sitter, halvligger eller står mer eller mindre stilla under större delen av sin vakna tid.
- Vart femte svenskt barn har övervikt.
Med riskerna uppradade är det uppmuntrande att ett verksamt recept finns på plats: Mycket rörelse från tidig ålder. Minst timme om dagen för skolbarn. Och minst 180 minuter dagligen för förskolebarn, säger Världshälsoorganisationen WHO i en ny rekommendation.
Motsatsen kan få förödande konsekvenser: Övervikt, försvagade skelett, hämmad tillväxt och olika sjukdomar som diabetes, högt blodtryck samt försämrad kognitiv utveckling.
För att receptet ska funka behövs dock lättillgängligt utrymme. Den utemiljö som är mest hjälpsam för hälsan är det naturen själv kan bjuda på: Klätterträd, stenar, gräsytor och dungar av träd, solbelysta och skuggiga platser.
Den gäller att bli »rörelserik« genom att använda kroppen på många olika sätt, precis som vi lär oss ett språk genom nya ord. Ju större förskolegård desto mer rör sig barnen, visar ny forskning.
Kunskap finns. Men viljan saknas. För knappt 50 år sedan, var »barnens plats i samhällsväven« till och med en angelägen fråga för Sveriges statsminister Olof Palme. 1900-talet kallades barnens århundrade. Men nu har pendeln svängt.
När markpriset stigit uppemot 5-6 gånger sedan 1995 ökar drivkrafterna att bygga trångt och skippa parker och lekutrymmen, som inte ger klirr i kassan. Förlusterna i form av barns sämre hälsa och mående bokförs på framtiden.
I många nya bostadsområden är tätheten nu så hög att sol och dagsljus inte når ner på gårdarna. Inte heller där konkurrensen om marken är låg, och goda förutsättningar finns, avsätts »tillräckligt stora friytor med ett innehåll som svarar mot barns behov av lek och utveckling«, konstaterar Boverket.
Vad säger det om vår tid när byggbranschens intressen är viktigare än barnens hälsa?
För skol- och förskolegårdar rekommenderar Boverket minst 3000 kvadratmeter totalt, samt 40 kvadratmeter per barn i förskolan och 30 i grundskolan. Men det är upp till kommunen att avgöra vad som är »tillräckligt stor friyta« eftersom bindande regler avskaffats.
Att detta ger eleverna allt mindre plats, visar en första landsomfattande kartläggning av skolgårdarnas storlek som SCB gjort på uppdrag av Boverket. Myndigheten har indikationer på att även förskolegårdarna minskar kraftigt i storlek.
»Det är för mycket fokus på ytans storlek«, tycker en tjänstemän, intervjuad i en nyutkommen bok om Skolgårdens historia. Inte heller SKL, Sveriges Kommuner och landsting ställer några krav på kommunerna om ytmått.
Men för motion och rörelse är kvantitet lika med kvalitet. Och när gemensamma ytor sparas bort blir skol- och förskolegårdarna ännu viktigare.
På tre år har friytan per elev i grundskolan krympt nästan 4 kvm per elev. 739 skolor har ökat elevantal samtidigt som friytorna minskar. Drygt fyra av tio barn, nära en halv miljon, har tillgång till en yta som är mindre än 30 kvm per elev.
I enskilt drivna skolor är friytan ännu mindre än 30 kvadratmeter per elev, jämfört med cirka 48 i snitt för de kommunala. I Stockholm är friytan 14,8 kvadratmeter per elev.
Förskolorna får nöja sig med ytor som blir över när hårt exploaterade bostadsområden byggs. Utsläppsgårdar – små, hårdgjorda gårdar eller små gårdar på mörka trånga bostadsgårdar har närmast blivit standard för förskolor i huvudstadens nybyggda områden. i bästa fall gårdar med 10 kvm per barn – oftast mindre.
Vi bygger miljöer vi kommer att ångra när stadsplanerarna missar barnen, varnar organisationer, forskare, folkhälsovetare och andra sakkunniga. Inte minst i den prisbelönta artikelserien ihopträngda barn på SvD:s Idagsida.
Men från politikerhåll har det varit oroande tyst.
När ett antal myndigheter tidigare i år ordnade en konferens på temat Får barn plats i framtidens städer »var det svårt att överhuvudtaget få någon politiker att närvara«.
Talande är också hur expertpanelen i ett radioprogram om »framtidens boende« inte säger ett ord om att planera växande städer för barns rörelse och lek, men desto mer om exempelvis (elkrävande) teknik för »smarta« hus som mäter boendes puls och kylskåp som kollar bäst-före-datum på mat.
Barns rätt att leka har numera en egen organisation, byggd på FN:s barnkonvention som borde inspirera varje ansvarig tjänstemän och politiker att genast göra barnkonsekvensanalyser där nya områden planeras. Ett barnperspektiv ger också en mer jämlik livsmiljö, viktigt eftersom barn till låginkomsttagare har sämre möjligheter till ett fysiskt aktivt och hälsosamt liv.
Ett hållbart samhälle kan inte fortsätta bygga in ohållbara villkor för barns utveckling. Därför behöver bindande riktlinjer för friytor återinföras i samhällsplaneringen.
Eller för att via tankesmedjan Movium citera Olof Palme 1975:
»Vi gör långtidsplaner för försvaret, för vår energiförsörjning och för kommunal service. Allt detta är nödvändigt, men den enda praktiska anknytning vi har till framtiden är barnen. Ur den insikten växer vårt gemensamma ansvar för barnen i samhället.«
För vad säger det om vår tid när byggbranschens intressen är viktigare än barnens hälsa?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
