”När jag får leverera och se resultat, då mår jag bra. Däremot avskyr jag att se saker och ting som bara ligger ogjorda.” Så avslutar migrationsminister Tobias Billström sin presentation av sig själv på den egna hemsidan. Den inleds så här: “För mig är politik att våga göra saker och ting – att fatta beslut och att genomföra det som man sagt skall göras. Väljare och medborgare behöver få raka besked om vad de som man röstat fram egentligen vill.”
Nog för att Billström utmärkt sig för att hålla fast vid ståndpunkter även när de har kritiserats. Minns bara hur han envist fortsatte att hävda att romer som inte försörjer sig på ett ”rimligt sätt” ska utvisas – i strid mot såväl mänskliga rättigheter som EU-reglernas fria rörlighet – förra sommaren. Däremot är det svårt att se hur väljare och medborgare ska tolka de utspel som Billström gör om migrationspolitiken i allmänhet och papperslösas rättigheter i synnerhet som något som ens liknar raka besked.
För över ett år sedan blev utredningen ”Vård efter behov och på lika villkor – en mänsklig rättighet” (SOU 2011:48) klar. Den föreslår att alla människor som vistas i Sverige, med eller utan korrekta papper, ska få tillgång till subventionerad sjuk- och tandvård. Därefter har ingenting hänt. Utredningen, som attackerades av Tobias Billström bara några dagar efter att den presenterats, har inte skickats på remiss.
I sin famösa insats i Ekots lördagsintervju (2 juni) hävdade Billström att bara ”ofödda barn” skulle få rätt till sjukvård eftersom de inte kan rå för sina föräldrars ”dumma” beslut. Äldre barn, som tvååringar, är ”en annan sak”. Migrationsministern hänvisade till att ”rättighetskatalogen” som inte kan bli hur full som helst. Detta trots att regeringen har en migrationspolitisk överenskommelse med Miljöpartiet, och trots att de tre småpartierna i regeringen är för vård till papperslösa, samt möjligheter för barn till föräldrar utan papper att gå i skolan.
På midsommardagen berättade barnläkaren och docenten Henry Ascher (i en artikel med den talande titeln ”Mannen som förväxlade mänskliga rättigheter med Ikea-katalogen”) att Billström vägrar att träffa de företrädare för barnorganisationer som varit en del av det rådgivande nätverk som samtliga migrationsministrar omgett sig med sedan Leif Blombergs tid. Svenska Barnläkarföreningen, Svensk Barnpsykologisk förening och Svenska Barnpsykologföreningen är ute i kylan. Kanske för att de skulle berätta att föräldrars hälsa är avgörande för hur barn till migranter klarar sig och hur de mår. Eller att den vård som Billström anser är för dyr för att gälla alla bara motsvarar 0,4 procent av hälso- och sjukvårdsbudgeten.
Det är dags för Moderaternas migrationspolitiska samarbetspartier att inse att migrationsministern helt saknar sjukdomsinsikt.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
