Hur mycket psykisk ohälsa tål Sverige?

ledare Den växande psykiska ohälsan är ett av Sveriges absolut största problem – ändå fortsätter politiker, näringsliv och skola styra mot ett samhälle där alltfler mår dåligt.

När fem olika utskott i riksdagen förra veckan ordnade en gemensam öppen utfrågning om psykisk hälsa utifrån målen i Agenda 2030 skrevs det politisk historia. Ett sådant samarbete runt en särskild fråga har aldrig tidigare ägt rum.

Under några förmiddagstimmar får riksdagsledamöter och intresserad allmänhet en bred palett av expertsynpunkter på ett ämne som griper in i de flesta sektorer i samhället. Några glädjepiller finns inte att hämta i rapporter och statistik.

Åren 2016-2018 fick psykiatrin för barn och vuxna ta emot 365 000 fler besök, en ökning med 18 procent. Och trots extra pengar är köerna till BUP årslånga på många håll. Sverige ligger bland de högsta av 13 jämförbara länder i antalet besök per invånare för såväl barn- som vuxenpsykiatriska mottagningar. Sedan mitten av 1980-talet har andelen barn och unga som mår psykiskt dåligt fördubblats och antalet som behandlas för depression och ångest fortsätter öka med stor övervikt för flickor.

Och det är även betydligt fler flickor, över hälften av 13-15-åringarna, som har psykosomatiska besvär. En tung orsak är »brister i skolans funktion«. En avvikande skola hänger ihop med sviktande psykisk hälsa.

Priset för samhällsstressen är högt. Ändå drar politiken åt fel håll, trots att fakta och förslag finns på bordet.

Kursbetygen har gjort gymnasieskolan till en plats »där misstag och svagheter väger tyngre än kunskap, med ett betygssystem där man aldrig får ha en dålig dag,«, som Ebba Kock, representant för Sveriges elevkårer, uttryckte saken. Tillsammans med Matilda Strömberg, Sveriges Studenter och Jennie Gustafsson från Sveriges elevråd levererade hon ett batteri vettiga förslag där avskaffade kursbetyg borde anammas snarast.

Ett »alltför ensidigt fokus på att höja betyg« kan bidra till psykisk ohälsa, framhöll Ylva Brännström Almquist, docent, Institutionen för folkhälsovetenskap, Stockholms universitet. Men via januariuppgörelsen blir det nu möjligt att införa betyg även i fjärde klass.

Knark och ångest är numera en realitet även i Sverige. Tyvärr berörde inte riksdagsutfrågningen hur ett sannolikt ökande missbruk av cannabis och andra droger relaterar till unga med psykiska besvär. Deprimerade amerikaner använder dubbelt så mycket cannabis idag som för 15 år sedan och mest använder unga deprimerade. I Sverige har unga i dag en mer tillåtande attityd till narkotika än tidigare, visar attitydmätningar (MUCH). Frågan behöver adresseras, annars riskerar den att snart växa oss över huvudet.

Seminariets moderator psykiatrisamordnaren vid SKR, Sveriges Regioner och landsting, Ing-Marie Wieselgren klassade i en DN-intervju situationen för barn och unga som »mycket allvarlig«: »Vi säger att barns psykiska hälsa ska prioriteras och då borde det enda rimliga vara att vi hittade ett sätt där vi inte hade väntetider utan att man får hjälp – akut eller när det passar familjen.«

Men istället för en sammanhållen vård med horisontellt arbetssätt, som även unga patienter önskar sig, fortsätter stuprörstänket. I det sönderprivatiserade Stockholm bidrar även vårdval inom barn och ungdomspsykiatrin till att riskera likvärdighet och solidarisk användning av resurser.

Att BUP Gotland som enda region klarar vårdgarantin, trots flest besök per invånare i landet, var inte heller uppe på hearingen. Men egentligen borde alla regioner lära av framgångarna med bland annat avskaffad beställar- utförarorganisation, hyrläkarstopp och all vård samlad under ett tak.

Folkhälsomålet att avskaffa de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation är ett annat viktigt verktyg för att »förebygga och rusta våra barn för att klara det samhället som vi lever i«, som Ing-Marie Wieselgren formulerade det.

Lösningarna finns. Ska något hända måste samhället styra mot det som gör oss friska, inte mot mer av det som får oss att må dåligt.