Dags att dra slutsatser av det högerextrema våldet

Högerextrema grupper och individer har en tydlig avsikt – att angripa samhällets friheter och funktioner.

I morgon är det ett år sedan en ung man med högerextrema sympatier, beväpnad med svärd, mördade tre personer på en skola i Trollhättan. Sedan dess har det politiska våldet — liksom hotet om våld — impregnerat allt större delar av samhället. Medborgargarden som Soldiers of Odin patrullerar det offentliga rummet, nazistiska grupperingar söker upp och misshandlar personer efter hudfärg och eldtungorna efter brinnande flyktingboenden färgar landskapen runt om i Sverige.

Bara förra hösten brann 43 boenden.

Vi lever i en tid där det inte bara är renässans för rasismens idéer, utan också för dess yttersta konsekvenser. Normaliseringen av Sverigedemokraternas politiska agenda har förskjutit debattens mittpunkt. Blicken har flyttats. En alltmer ogenerad parlamentarisk rasism öppnar dörren mot nazistiska och fascistiska grupperingar. På gatan, på bokmässor, i public service-teve.

Egentligen är det inte märkligt. Nationalismens tankekitt bygger på fiendebilder som göder och föder våldet. Med andra ord: Sverigedemokraterna bär ansvar för vågen av högerextremt våld. Rasismen i riksdagen inspirerar.

Så vad gör staten för att skydda demokratin?

Den senaste rapporten som Säkerhetspolisen publicerat om politiskt våld, »Våldsam politisk extremism«, släpptes 2009 och är hopplöst daterad. Flera organisationer som nämns existerar inte och analyserna är häpnadsväckande undfallande:

»Vit makt-miljön saknar också en tydlig avsikt att agera mot det demokratiska statsskickets grundläggande funktioner: det politiska beslutsfattandet, verkställighet av politiska beslut eller den fria debatten.«

Sedan rapporten släpptes har mycket förändrats. Det som av Säpo beskrivs som marginella företeelser har gradvis förflyttat sina positioner. Mönstret går igen i Europa. Det högerextrema våldet — vare sig det manifesteras som massmord på socialdemokratiska ungdomar på Utöya eller en svärdattack på en skola — är på riktigt.

Därför är det särskilt iögonfallande att Säpo inte tar hotet — hoten — på större allvar.

Att den nuvarande regeringen återinförde ett avsnitt om hatbrott i polisens regleringsbrev, något som avskaffades av alliansen 2008, ära välkommet och viktigt. Men det räcker inte. Säkerhetspolisen måste också systematiskt kartlägga och angripa demokratins motståndare — oavsett hemvist. Att den senaste kartläggningen är sju år gammal är faktiskt pinsamt.

Det enda värdiga sättet att hedra offren för högerextremt våld är att använda demokratins verktyg för att bekämpa dess orsaker. Hoten försvinner nämligen inte av sig själva. Våldsvågen visar att högerextrema grupper och individer har just »en tydlig avsikt« att angripa samhällets friheter och funktioner. Nu är det dags att dra slutsatser av det.