En underhållande ny analysmodell baserad på jordbävningsforskning och riskanalys hjälper oss att sätta AI i ett historiskt perspektiv och jämföra den med andra teknologiska skiften, skriver German Bender.
Hur kan vi ranka effekten av olika teknologiska innovationer? Ett spännande svar på den frågan kommer från Nate Silver, mest känd som grundare av opinionsinstitutet FiveThirtyEight, som ofta haft rätt men ibland fel om utgången i olika amerikanska val.
I sin nya bok ”On the Edge” (där han mest ägnar sig åt att förstå risktagandets mekanismer utifrån sitt eget professionella pokerspelande), lanserar han den ”teknologiska Richterskalan”.
Precis som den ursprungliga Richterskalan för jordbävningar är den teknologiska Richterskalan logaritmisk. Det innebär att en innovation på exempelvis nivå sju är tio gånger mer kraftfull än en på nivå sex. Skalan sträcker sig från 1 till 10, där varje steg representerar en allt större samhällspåverkan.
Andra, däribland jag själv, betraktar det som en potentiell dystopi som vi måste vara oerhört försiktiga med att närma oss
Nate Silvers bedömningar är förvisso subjektiva och skulle behöva tydligare definitioner av begrepp som ”innovation” och ”teknologi”. Men det struntar vi i här – som tankeövning är den teknologiska Richterskalan ändå intressant.
På nivåerna 1 till 4 hamnar alltifrån vagt formulerade idéer till patent som aldrig används. Därefter handlar det om innovationer med mer påtaglig samhällspåverkan.
På nivå 5 hittar vi uppfinningar som har en dominerande ställning inom sin kategori, till exempel Ben & Jerry’s eller Gaffatejp.
Det kan i vissa fall vara oklart hur man ska ranka innovationer som har varit avgörande för sin kategoris genomslag, om kategorin som sådan kan klassas på en högre Richter-nivå. Några exempel på det är Tesla för elbilar, iPhone för smartphones, eller Google för sökmotorer.
Nivå 6 inkluderar innovationer med bredare samhällspåverkan, som post-it-lappar (6.0) och mikrovågsugnen (6.8–6.9). På den här nivån hittar vi teknologier som är ganska vanliga och skulle kunna betecknas ”årets innovation”.
För att kvala in på nivå 7 behöver innovationen kunna betraktas som en av samtidens mest betydelsefulla och ha en påtaglig inverkan på människors dagliga liv, såsom kreditkort och sociala medier. Några gånger varje årtionde ser vi sådana innovationer. Hans Rosling skulle kanske ha placerat tvättmaskinen på den här nivån – eller rentav högre.
Nivå 8 representerar verkligt omvälvande (”seismiska”) innovationer som bilen, elektriciteten och internet. Dessa inträffar en handfull gånger per sekel.
På nivå 9 hamnar de fem–tio mest betydelsefulla teknologierna i mänsklighetens historia. I den här exklusiva skaran placerar Nate Silver elden, jordbruket, hjulet och tryckpressen. Kanske också kärnvapen, på grund av deras unika destruktiva potential.
Innovationer på nivå 10 definierar en helt ny epok som förändrar planetens öde. Möjligen skulle övergången från holocen till antropocen kunna utgöra en sådan förändring. En annan skulle kunna vara artificiell intelligens.
För att AI ska placeras på den högsta nivån i den teknologiska Richterskalan måste den ha potentialen att fundamentalt förändra mänsklighetens och planetens öde.
Och därom tvista sannerligen de lärde.
Enligt Silver själv skulle AI kunna ta över människans roll som den dominerande arten på jorden. Det scenariot kallas ibland ”singulariteten” och innebär att AI:s förmågor överträffar människans på alla områden, inklusive förmågan att förbättra sig själv.
För vissa är det här en utopi som mänskligheten måste göra allt för att påskynda. Andra, däribland jag själv, betraktar det som en potentiell dystopi som vi måste vara oerhört försiktiga med att närma oss.
Dagens AI-system kan enligt Silver placeras någonstans mellan nivå 7 och 8. Jag tycker nog att det en överskattning av teknikens nuvarande inverkan på mänskligheten, men det är inte osannolikt att den i en nära framtid hamnar på så höga nivåer.
Att en innovation har betydande inverkan på mänskligheten kan förstås vara både positivt och negativt. När Nate Silver för in denna dimension i den teknologiska Richterskalan blir tankeövningen än mer intressant. Den resulterande tvådimensionella skalan kan åskådliggöras med följande bild (källa).
Om man ska ta bilden som en indikation om sannolikheten för positiva eller negativa utfall (vilket man förstås inte ska), förefaller sannolikheten för att utfallen blir antingen extremt positiva eller extremt negativa öka ju högre upp på den teknologiska Richterskalan man kommer.
Med andra ord: ju mer omvälvande innovation, desto större är risken att det går rejält åt skogen.
Men det är ju en föga upplysande truism att epokgörande tekniska skiften kan ha både positiva och negativa effekter. Det ligger så att säga i sakens natur.
Den mer intressanta frågan är vilka effekter sådana innovationer faktiskt har och vad vi kan göra för att vågskålen ska väga över till det positiva.
Nate Silvers teknologiska Richterskala ger inga svar på detta. Och det går som sagt att ifrågasätta hur tillförlitlig den är både som analysmodell och för framtidsprognoser.
Man får ta den teknologiska Richterskalan för vad den är, ett underhållande hjälpmedel för att strukturera tankarna och få i gång diskussionen. Om inte annat kan den fungera som ”conversation starter” på nästa aw eller middagsbjudning.
German Bender är utredningschef på Arena Idé
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
