debatt Sveriges utrikesminister Ann Linde tog nyligen emot Aleksandr Lukasjenkas utrikesminister Uladzimir Makei på röda mattan. Jag känner en besvikelse, skriver Kurdo Baksi.
Hur ska du ha det, utrikesminister Ann Linde?
Ska du verkligen fördöma diktaturen i Belarus – och samtidigt bjuda in och posera på bild med despoten Lukasjenkas lakej?
I fredags avslutade Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) sitt utrikesministermöte i Stockholm. Bortsett från de amerikanska och ryska utrikesministrarnas möte om den ryska militära upptrappningen vid gränsen mot Ukraina kommer demokrati- och yttrandefrihetsvänner att minnas en sak: Sveriges utrikesminister, tillika ordförande i OSSE, Ann Linde, tog emot den despotiske Aleksandr Lukasjenkas utrikesminister Uladzimir Makei på röda mattan nära Arlanda. Och varken Belarus legitima president Svjatlana Tsichanoŭskaja eller hennes representant för utrikesfrågor, Valery Kavaleuski, hade bjudits till OSSE-mötet.
Bilderna med Linde och Makei tillsammans ger mig ingen ro.
Ordet skandal är bara förnamnet.
Hur kunde Sverige, som på alla sätt fördömt det riggade presidentvalet i augusti ifjol, som presidentkandidaten Svjatlana Tsichanoŭskaja egentligen vann, genomföra detta möte? Det är ofattbart att Ann Linde, som varit mycket tydlig i sin ickeerkännande av Lukasjenka, kunde möta hans lika illegitime ”utrikesminister”?
Borde inte Ann Linde vara konsekvent och tydligt deklarera att hela Lukasjenkas blodbesudlade regim är “illegitim, lagstridig och kriminell” på samma sätt som Europaparlamentet gjorde i sin resolution 2021/2881(RSP)?
Bilderna med Linde och Makei tillsammans ger mig ingen ro. Nej, det ger mig smärta, oro och besvikelse. Jag känner smärta eftersom Lukasjenka har kidnappat drygt tio miljoner själar som vill ha sina mest grundläggande mänskliga rättigheter som press- och yttrandefrihet, rätten att väja sina representanter, ja, leva i en demokrati. Det ger mig smärta eftersom Lukasjenko jagar till och med kritiska belarusier som flytt utomlands: I maj tvingade Lukasjenka ner ett Ryanairplan i Minsk, som var på väg från ett EU-land till ett annat EU-land, för att kidnappa en oberoende journalist som befann sig på planet med sin flickvän.
Makei är dessutom arkitekten bakom slakten av det belarusiska civilsamhället: redan i april deklarerade han att Lukasjenkaregimens svar på västliga sanktioner blir att ”civilsamhället kommer att upphöra att existera”. Sedan dess har regimen stängt över 270 icke-statliga organisationer, de flesta är helt opolitiska, och fängslade deras ledare. Deras enda brott var att driva organisationer som inte kontrollerades av den totalitära regimen.
OSSE-bilden med Lukansjenkos hantlangare oroar mig oerhört mycket eftersom den minskar mitt förtroende för det internationella samfundets sanna vilja om att bekämpa despoter. Representanter för demokratiska stater levererar fördömande retorik mot despoter, men ger dem legitimitet i samma veva genom att träffa deras representanter inför fotoblixtarna. Man behöver inte vara Einsteins bror för att förstå att Lukasjenka, som avskaffat demokrati, yttrandefrihet och civilsamhället, placerat minst 888 politiska fångar i fängelser runt om i Belarus, behöver hävda sin internationella legitimitet inför sin befolkning genom att låta hans “utrikesminister” synas med högt uppsatta politiker i internationella organ.
Jag känner en besvikelse över att Ann Linde lät Lukasjenkas icke folkvalda utrikesminister representera Belarus, vilket strider mot Europaparlamentets beslut.
Men alla kan rätta till sina misstag.
Ett sätt att få tillbaka förtroendet är att vår utrikesminister omedelbart deklarerar att inte bara Lukasjenka, men även hans hantlangare saknar någon som helst legitimitet att representera Belarus.
Kurdo Baksi är författare och opinionsbildare
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
