Den svenska modellen har gett oss en lugnare och stabilare arbetsmarknad. Vill näringslivet verkligen kasta bort det?
Konflikten med Tesla har rört upp en intensiv debatt om arbetslivets villkor, den svenska modellen och fackets rätt att strejka för att få arbetsgivaren att teckna kollektivavtal.
Och så här långt har facket med sig svenska folket. Enligt en undersökning från Novus (som LO beställt) anser 83 procent att svenska kollektivavtal ska gälla i Sverige, och sju av tio tycker att det är rätt att strejka för att pressa Tesla att skriva på.
Benjamin Dousa, avgående vd för näringslivets tankesmedja Timbro, håller inte med om detta.
Kollektivavtalen är en helt central del av den svenska modellen
I en debattartikel i Svenska Dagbladet skriver han att fackets ”makt är skadlig för Sverige” och att det borde vara helt frivilligt för företag att teckna kollektivavtal. Facket borde alltså inte ha rätt att använda strejk som motvapen när de inte vill göra det.
Arbetsgivarorganisationen Almega, som ofta framstår som näringslivstalibaner när det kommer till arbetsrättsliga frågor, instämmer. I DN skriver de att det är hög tid att reformera strejkrätten så att det inte är lika enkelt att ta till sympatiåtgärder. De talar om ”proportionalitetsregler” som skulle göra det svårare att använda konfliktvapnet.
Bakgrunden är att en rad fackliga organisationer i den här konflikten snabbt ställt upp på IF Metalls sida.
Det senare är nu inte så konstigt. Kollektivavtalen är en helt central del av den svenska modellen. Som Erland Olauson konstaterar i ett svar på Dousas artikel har ett land egentligen bara två val när det kommer till arbetsmarknadsmodell. Antingen reglerar man via staten och lagarna eller också via kollektivavtalen som förhandlas gemensamt mellan arbetsgivarna och facket. I den senare modellen är det nödvändigt att kollektivavtalen respekteras och täcker merparten av arbetsmarknaden. Annars kommer modellen utan tvekan att glida över till en mer lagreglerad variant.
Då minskar både fackets och näringslivets inflytande.
Dessutom, och det konstaterar faktiskt Benjamin Dousa i sin artikel, har den svenska modellen med kollektivavtal gjort att vi haft färre strejker än nästan alla andra länder. Avtalen ger lugn och stabilitet.
Ändå vill Dousa alltså ändra på den modellen?
Det är svårt att förstå logiken i det resonemanget, och det är svårt att förstå hur organisationen Svenskt Näringsliv ställer sig till detta. Där säger man sig trots allt ställa upp på den svenska modellen. Eller?
Jag inser att Timbro är en tankesmedja, och inte på något sätt behöver, eller ens bör, följa samma linje som Svenskt Näringsliv. Men även arbetsgivarorganisationen Almega tycks vilja ändra på den modell som de flesta bedömare anser har gynnat både arbetsgivarna och de anställda i Sverige.
Så, hur ska ni ha det?
Står ni bakom den svenska modellen? Eller vill ni undergräva kollektivavtalen på samma sätt som Dousa och Almega?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
