En politik som kommer missgynna både jämställdheten och integrationen.
I kampen för att ta sig över fyraprocentsspärren igen verkar Kristdemokraterna luta sig mot en gammal paradfråga – familjepolitiken. Eller om man ska vara lite mer noggrann med ordvalen – en konservativ familjepolitik.
Inför partiets Riksting i helgen finns det hela 88 förslag på familjepolitikens område.
Några sticker ut mer än andra.
KD vill att det ska bli dyrare att ha barn på dagis. Maxtaxan ska höjas med flera tusen kronor om året.
De hotar till och med att utvisa personer som inte ”vill” integreras.
Samtidigt vill de göra det enklare att förlänga föräldraledigheten genom att göra det möjligt att ta ut en mindre andel av pengarna under längre tid. Dessutom vill de på sikt helt ta bort individualiseringen av föräldradagarna. Mammor och pappor ska inte behöva dela alls på tiden med barnen.
Alla inser att detta vore ett gigantiskt steg bakåt för jämställdheten.
På ett plan är det välkommet att partiet inte längre föreslår ett vårdnadsbidrag. Det har prövats två gånger redan, och avskaffats lika många gånger eftersom det bedömts missgynna jämställdheten, och dessutom blivit en kvinnofälla, inte minst för kvinnor med invandrarbakgrund, som var den grupp som använde det i störst utsträckning. Det är också intressant att KD vill förlänga antalet månader i föräldraförsäkringen.
Men på alla andra sätt är det de nu föreslår bara en förlängning av samma politik som präglat partiet under hela dess existens.
Den är gammaldags och förlegad.
Men det finns ett annat dilemma för Ebba Busch. Förslagen rimmar sällsynt illa med andra delar av Tidöavtalet.
Å ena sidan har vi nu flera partier på högerkanten som anklagar personer med invandrarbakgrund för att inte vilja integreras i det svenska samhället, som klagar på att bidragen är för höga (läs ”för de andra”) och att det håller människor hemma, och borta från arbetsmarknaden. De hotar till och med att utvisa personer som inte ”vill” integreras.
Å andra sidan ett KD som alltså kräver högre avgifter till förskolan och ett system som kommer göra det mer attraktivt att vara hemma längre med barnen, ett system som alla experter på området inser kommer göra integrationen svårare. Dels för kvinnor, som oftast är de som stannar hemma längre om det går, dels för barnen, som får vänta längre med att möta andra barn på förskolan.
Det fascinerande är att Ebba Busch och Kristdemokraterna omfamnar båda de här ståndpunkterna. Som om politiken på olika områden inte hänger samman.
”Räkna med att fler spisar kommer att kastas i den familjepolitiska debatten framöver”, skriver DN:s politiske kommentator Tomas Ramberg om de 88 förslagen.
Ett rimligt antagande. Och den här texten får nog räknas till en av de spisarna.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
