I stället för att börja diskutera skattesatser och nivåer måste samtalet placera möjligheten till rättvisa livschanser i förgrunden.
Alla föds vi in i en specifik gemenskap som ger olika förutsättningar i livet. Utan att vi väljer det. Somliga föds i en postapokalyptisk krigszon, andra i en höginkomsttagarfamilj i ett förmöget område i västvärlden. Men tänk om det inte behövde vara så. Tänk om var och en i stället fick välja vilka principer som skulle gälla i ett samhälle innan vi föddes? Tankeexperimentet utvecklades av filosofen John Rawls och rymmer intressanta frågor om rätten till rättvisa villkor.
Det är viktigt att påminna sig om det ibland, att rikedom inte alltid är resultatet av eget hårt arbete och slit. Att infödda förutsättningar liksom samhällets funktioner spelat viktiga roller.
Häromdagen släppte Riksdagens utredningstjänst siffror som visar att av regeringens skattesänkningar har en fjärdedel gått till samhällets allra rikaste tiondel. Den tiondel av befolkningen som tjänar minst har fått nöja sig med en procent av skattefesten. Fredrik Reinfeldts retorik om undersköterskor klingar ihåligt.
Förklaringen till att den svenska högern lyckats vinna val på en direkt regressiv politik som ökar klyftor och minskar livschanser är enkel: Klassplittring. Politiken har uppmuntrat egen framgång framför andras och urholkat den kollektiva, solidariska styrkan i politisk förändring.
Fast det behöver inte vara så – diskursen går att bända upp, stöpa om.
Den progressiva tankesmedjan Economic Policy Institute, EPI, lanserade nyligen kampanjsidan inequality.is för att skaka liv i den amerikanska jämlikhetsdebatten. Besökaren får ange önskad, förmodad och verklig inkomstfördelning i USA liksom se den egna positionen i samhället. I snygga animationer illustreras vilka faktorer som skapat växande klyftor under de senaste decennierna och slutligen reformer som kan vända trenden.
Sverige är inte USA, men trenden har varit densamma här som där. Faktum är att vi är det land i västvärlden där klyftorna ökat som snabbast de senaste 15 åren.
Om du frågar varje medborgare om hur pass stora klyftor de önskar blir stödet för en jämlikhetslinje sannolikt omfattande. Inte minst i ett samhälle där välfärden trasats sönder till oigenkännlighet, med en regering som helt saknar förtroende i frågorna.
I stället för att börja diskutera skattesatser och nivåer måste samtalet placera möjligheten till rättvisa livschanser i förgrunden.
Vad skulle hända om en kampanj liknande EPI:s utvecklades för svenska villkor? Kanske är vägen till ett samtal som kretsar kring vänsterns kärnvärden människor som reflekterar över hur klyftor minskar de egna livschanserna och hela samhällets framgång.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
