DEBATT Kvinnodominerade yrkesgrupper inom vård och barnomsorg hyllas just nu enormt. Glöm inte bort deras slit även när krisen är över, skriver Cassandra Solback.
Att hylla folk som sliter häcken av sig är såklart fint, men inte om man tycker att det endast räcker med att hylla! Att löntagare inom vård och barnomsorg sliter för jämnan är inget nytt men om vi verkligen hade brytt oss hade vi inte kämpat för att ge mer än tummen upp och emojis i sociala medier?
Att det för många är en vardag att slita ut kroppen, gå in i väggen, jobba gratis och detta till alldeles för låg lön och dålig arbetsmiljö kan inte ha undgått någon! Alltför ofta skyller vi på och hänvisar till arbetshedern och yrkesstoltheten när det kommer till slitage och förtryck! Man menar på att män i byggbranschen har rätt att ha en yrkesstolthet som visar på konservativa könsnormer och machokultur. Att man som kvinna inom den mansdominerade byggbranschen måste anpassa sig till den forntida yrkesstoltheten och förstå att inte alla män vill ha vare sig arbetsutveckling eller kvinnliga kollegor!
Som man inom de lägre betalda yrkesgrupperna inom vården måste du förstå att folk undrar varför du inte pluggar vidare. Medan man tar för givet att du som kvinna i denna yrkesgrupp ska slita och kämpa för att du som patient ska ha det så bra som möjligt, så snabbt som möjligt. Som man inom barnomsorgen ska man bli glad över att folk tycker att det är fint att man som man valt att arbeta med barn. Som kvinna inom barnomsorgen ska allt sitta i dina gener och vadå det är väl ingen konst att jobba med barn? Att butikspersonal i mataffärerna ska kunna och veta allt om alla varor, både dem som finns och de som inte finns, ska vara en självklarhet. Att du sedan ska få den service du vill ha och bli betjänad så snabbt som du önskar, trots att alla andra runtomkring dig önskar exakt samma sak är bara något man som butiksanställd skall kunna hantera. Du har ju trots allt valt att ha detta yrke och vet vad det innebär!
Vad händer egentligen när vi konsumenter, patienter, kunder och föräldrar inte ser varandra som medmänniskor och inte inser värdet av alla yrkesgrupper?
Personalbrist och låga löner existerar för att vi inte orkar bry oss eller tar ett gemensamt ansvar! Det finns egentligen två val! Antingen så stoppar du huvudet i sanden och tänker att man får ta seden dit man kommer och att man får ta ansvar för det yrkesval man själv har valt, med allt vad det innebär. Eller så höjer du blicken, tänker längre än näsan räcker och värnar om alla som försöker att få ett värdigt liv och som sliter för det här samhället och tar ditt ansvar du med.
Svårare än så är det egentligen inte – så fungerar både arbetsmarknaden och politiken! Bryr du dig om andra yrkesgrupper än bara dig själv så går utvecklingen på svensk arbetsmarknad framåt mycket snabbare! Röstar du på partier som är beredda att fatta politiska beslut som både samhälle och individ tjänar på så är du med och tryggar upp både välfärd och omsorg!
Yrkesgrupper hyllas i sociala medier men förtrycks IRL! När du som konsument handlar (och det gör du i överflöd just nu – i alla fall när det kommer till mat och toapapper) så kräver du påfyllda hyllor, låga priser och mycket personal! Man behöver inte vara utbildad ekonom för att förstå att den matematiken inte går ihop. När du som patient besöker vården skall den vara effektiv, snabb, vara personaltät och gratis. Dina barn ska gå i små barngrupper men att tillsätta mer pengar är väl ändå inte nödvändigt?
Någonstans verkar gemene man förstå att en del yrkesgrupper sliter mer än någonsin just nu men på vilket sätt påverkar dina likes och kärleksfulla Emojis denna arbetsvardag när epidemin är över?
Cassandra Solback
Fackpolitisk föreläsare
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
