För ett år sedan blev Wikileaks en global symbol för fri information. De publicerade då filmbilder där militären på en amerikansk stridshelikopter i Irak dödade civila, bland andra två journalister, med en blandning av glädje, äventyrslek och cynism.
Men det var inte Wikileaks som läckte eller visade mod. Det var en ung amerikansk soldat som upptäckt att krigets verklighet stred mot hans övertygelser. Han valde samvetets väg. Soldaten är 23 år och heter Bradley Manning.
Manning kopierade också alla de fältrapporter från Afghanistan och diplomatiska telegram som Wikileaks sedan kunde sprida i olika omgångar hösten 2010. De spektakulära avslöjandena var en ensam mans verk. Sedan i maj förra året sitter han inlåst under plågsamma former, på en militärbas i Virginia, i väntan på rättegång.
Samtidigt som den allt mer egocentriska Julian Assanges trassel med svensk rätt bevakas i detalj av internationell media, och vänsterns jet set under haveristiska former ställer upp, har Mannings öde förblivit okänt för de flesta. Hur många har ens hört hans namn?
Under våren har Amnesty International vid flera tillfällen uppmärksammat den ”inhumana behandling” Manning utsätts för. De menar att den strider mot ”internationella normer och fördrag”. Sedan förra sommaren är han placerad i en spartansk isoleringscell utan några personliga tillhörigheter. Vid besök bär han slavkedjor runt anklar och handleder. Så här beskriver The Guardians reporter David Leigh läget: ”Manning får bara ta emot besök under lördagar och söndagar. Resten av veckan är han inlåst i sin cell 23 timmar om dygnet, matas med en daglig dos antidepressiva piller, är förbjuden all fysisk träning i cellen och väcks varje gång han försöker sova under dagtid.”
Vissa perioder har Manning påtvingats ännu hårdare villkor, eftersom han ansetts vara självmordsbenägen. Han kan dömas till över 50 år i fängelse – i osannolikt fall avrättning – för att ha ”bistått fienden”.
När Bradley Manning vid enstaka tillfällen nämnts i svenska nyhetsmedier har han ibland nedlåtande beskrivits som ”psykiskt instabil” – ett omdöme som verkar komma direkt från amerikanska myndigheter. Sanningen är nog att han är en vanlig ung man som vågat ta ställning. Han växte upp i småstäder hos frånskilda föräldrar på olika sidor av Atlanten. Grubblade över politik. Drogs till hackerkulturen runt MIT i Boston. Kom ut som homosexuell. Tog värvning i armén, som ”intelligence analyst”, för att efteråt kunna läsa vid universitet.
Mannings beslut att läcka är värt respekt och beundran. De som vunnit glans genom hans beslut borde ta fullt ansvar. Men när hörde ni Julian Assange tala med större patos om Manning än om sig själv? Efter växande kritik donerade Wikileaks vid årsskiftet magra 15 100 dollar till hans försvarskostnader. The Guardian, som var en av de tidningar Wikileaks samarbetade med när diplomatposten publicerades, har tagit visst ansvar genom att åtminstone publicera en svärm artiklar om Mannings öde.
I mars fick PJ Crowley, då talesperson för amerikanska utrikesdepartementet, frågor på ett seminarium vid MIT om behandlingen av Manning. Han svarade att den var kontraproduktiv, fånig och helt enkelt korkad, ”stupid”. Crowley fick sparken och har efteråt inte bytt åsikt. Barack Obama tvingades förklara att han däremot fann behandlingen ”ändamålsenlig”.
Bradley Mannings situation följer ett dystert mönster. Amerikansk respekt för rättssäkerhet verkar bara ökat marginellt efter Obamas valseger. Guantanamolägret är inte stängt och det rättsliga träsket runt fångarna består. Arméns utomrättsliga avrättningar (nu mest i Pakistan) har ökat dramatiskt. Tortyren har visserligen upphört men Obama har inte velat utreda om de ansvariga ska ställas till svars.
I sin bok Decision Points berättar George W Bush hur han beslutade om skendränkning av bland andra Khalid Sheik Mohammed. När boken kommit ut tvingades han därför ställa in en resa till Schweiz där han, på initiativ från bland andra Amnesty, riskerade bli anhållen. Förmodligen kommer Bush aldrig mer kunna resa till Europa – men i USA är utredning tabu, trots att han redan erkänt brottet.
Amerikanska jurister har påpekat att så länge övergrepp inte utreds, erkänns och får rättsliga efterspel kommer rötan bestå. Rasslet från Bradley Mannings slavkedjor bevisar att de har rätt.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
