Hylla inte S:t Görans vinstjakt  

Ledare S:t Görans sjukhus i Stockholm hyllas av borgerligheten som vill att många fler akutsjukhus ska bli privata. Men jakten på dyra diagnoser och lättvårdade patienter är ingen väg för Vårdsverige.

S:t Göran är Sveriges enda privata akutsjukhus. Finansierat med skattepengar, drivet av Capio AB, och ägt av multinationella Ramsay Santé sen 2018.

För den borgerliga tankesmedjan Timbro är sjukhuset ett föredöme i effektivitet, som fler borde ta efter, i synnerhet Södersjukhuset, SÖS.

Liksom övriga sjukhus utför S:t Göran högkvalitativ vård. Men de som hävdar att det är mer effektivt för att det ägs privat bortser från omständigheter som ger sjukhuset fördelar de övriga inte har, skriver Arena idé i en ny rapport: Myten om S:t Görans sjukhus. Ett antal gynnsamma förutsättningar styr framgångsberättelsen:

Nu växer missnöjet, med uppsägningar, uppstyckad organisation och ökad stress

Mer generös finansiering: S:t Göran ersätts via moderatstyrda region Stockholm enligt mer förmånliga avtal med mindre sparkrav än de offentligt drivna sjukhusen. Det innebär betydligt högre totalersättning. Revisorerna hittade för 20 år sedan 15 skillnader i konkurrensförutsättningar mellan S:t Göran och landstingets egna sjukhus. »Dessa fördelar kvarstår i stor utsträckning än i dag«, konstaterar rapporten. Onekligen häpnadsväckande!

Mer lönsamma patienter: S:t Göran saknar resurskrävande barnsjukvård, förlossning, gynklinik och öron-näsa halsklinik. Istället kan sjukhuset välja lönsamma patienter från Capios vårdcentraler och specialistmottagningar. Dessa är yngre, högutbildade och från rikare delar av Stockholm än SÖS patienter. Ett exempel på skillnad mellan ett privat- och ett offentligt sjukhus för hela befolkningen är att SÖS vårdade dubbelt så många covid-patienter per vårdplats som S:t Göran.

Mer lönsam fakturering :De höga inkomsterna kommer via ett system, DRG som sorterar patienter i olika grupper. Det hanteras av särskilda »utbildade aktiva kodare», som det privata sjukhuset anställt. Detta leder till så kallad DRG-glidning, en teknik som söker diagnoser med högst poäng och därmed högre ersättning. Denna konst att ta betalt kallas S:t Görans spetskompetens.

Mer lönsamma ingrepp: Huvudidén för ägarna är att så många behandlingar som möjligt ska vara planerade, som höft– och knäledsoperationer, som utförs i serieproduktion med hög ersättning. Men mycket i livet som kräver vård är inte planeringsbart, som barnsjukvård och förlossningar, vilket alltså saknas hos S:t Göran.

DRG driver både kostnader och byråkrati, och den tekniken har fasats ut i övriga regioner förutom Västra Götaland. Det pressar även läkare att sätta fler diagnoser än motiverat, s.k diagnosinflation.

Andelen komplicerade diagnoser har under en 10-årsperiod ökat på alla Stockholms sjukhus. Men på S:t Göran har de ökat med 21 procent, jämfört med SöS 11 procent.

I Region Stockholm har administratörerna ökat med 62 procent sen 2008, närapå dubbelt snittet för riket.
Att personalen på S:t Göran varit nöjd har varit ett argument för privatiseringsivrare. Men nu växer missnöjet, med uppsägningar, uppstyckad organisation och ökad stress.

S:t Göran prioriterar ner vård som inte är planeringsbar men alltid kommer att behövas. De väljer lönsamma patienter framför de sjukaste.

Det gör att jämförelsen med SÖS inte är rättvisande.

Att ge konsten att ta betalt förtur framför Hälso- och sjukvårdslagens etiska principer kan aldrig vara bra för befolkningens hälsa eller de gemensamma offentliga resurserna.