Det är hög tid för landets kommuner att koppla greppet om sin bostadspolitik. För vem ska ta täten om inte de kunniga och starka allmännyttorna gör det?, skriver förbundsordförande Marie Linder.
När regeringen nu har presenterat förslag för att bygga fler hyresrätter med rimliga hyror är det läge för nästa steg – planeringen.
Den ligger helt i händerna på kommunerna. För att komma till rätta med bostadskrisen måste kommunerna ta sitt ansvar på allvar.
Kommunerna har enligt lag ett bostadsförsörjningsansvar. Samtidigt äger de mycket mark. I och med det kommunala planmonopolet har de nyckeln till att få igång byggandet. I de allra flesta kommuner är det hyresrätter som saknas – hyresrätter med rimliga hyror.
Alltför få kommuner har en tillräckligt välutvecklad plan för att komma till rätta med bostadsbristen. Här krävs både politisk förmåga och mod att tänka långsiktigt.
Det allra enklaste och minst konfliktfyllda på kort sikt är naturligtvis att inte bygga alls eller att satsa på enstaka lyxprojekt. Det löser dock inte bostadsbristen.
De kommuner som i stället är kreativa, vågar utmana lokala opinioner och styr planering efter de långsiktiga behoven hos nuvarande och blivande invånare är de som kommer att lyckas. Dessa kommuner kommer att växa och locka nya invånare.
Genom att redan i ett tidigt skede satsa på lyhördhet, delaktighet och medborgardialog kan onödig tid som går bort vid överklaganden minska. Med framförhållning och god planberedskap undviker kommunerna att överraskas av bristsituationer och kan kontinuerligt bygga utifrån behoven.
Planberedskap är beroende av markberedskap. I regel är kommunerna de största ägarna av oexploaterad mark i sin egen kommun. Med en medveten markpolitik kan mark göras byggbar utan att häva över kostnaderna på exploatörerna och därmed i förlängningen på bostadskonsumenterna.
När kommunerna tvingar exploatörer att betala sådant som parklekar, anslutningsvägar och annat som rimligtvis borde ligga på kommunen leder det till att det blir svårare att bygga till rimliga kostnader. Framför allt drabbas små exploatörer som har svårare att få lån.
Bostadsbyggande är ett långsiktigt kommunalt intresse, inte ett sätt att kortsiktigt stärka kommunens kassa.
Många av landets kommuner behöver också förstärka sina stadsbyggnadskontor. I dag är många kommuner beroende av de stora exploatörernas kompetens i planläggning. Det gör att fördelningen av mark styrs av exploatörernas intresse av en jämn produktionsvolym snarare än av behovet i kommunen.
Genom ökad kompetens och bemanning på stadsbyggnadskontoren kan kommunerna i stället styra planläggning och byggande utifrån behoven. Det kanske inte låter så spännande men är ett tydligt exempel på en långsiktigt ansvarstagande bostadspolitik.
Ytterligare ett verktyg för kommunerna är de allmännyttiga bostadsföretagen. Den nya lagstiftningen från 2011 har gjort många kommunpolitiker alltför försiktiga med att använda sina allmännyttor. Samtidigt finns det flera goda exempel på kommuner som visar att det går.
Det är dags för landets kommuner att koppla greppet om sin bostadspolitik och våga lära av och följa de föregångskommuner som finns. Att bygga och förvalta hyresfastigheter är lönsamt och vem ska ta täten om inte de kunniga och starka allmännyttorna gör det?
Landets kommuner har redan i dag verktygslådan för att få fart på byggandet, nu är det dags att både vilja och våga använda den.
Marie Linder, förbundsordförande Hyresgästföreningen
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
