På flera ställen är stafettläkare en förutsättning för att få vården att gå runt. Men systemet är en ond cirkel som slutar med sämre arbetsmiljö och uppskjuten cancervård.
Vem vill arbeta på ett sjunkande skepp?
Det är en fråga en ställer sig när en läser Dagens Arenas och Magasinet Arenas gemensamma granskning av stafettläkare.
Den frågan verkar även allt fler inom vården, framför allt läkare, ställa sig. För samtidigt som färre läkare väljer att vara anställda inom vården i glesbygd och socioekonomiskt utsatta områden, ökar landstingens kostnader för stafettläkare.
Genom sinnrika system, kan dessutom läkare med f-skattesedel undvika att få uppdrag via de upphandlade ramavtalen, och i stället få mycket mer betalt via ett dotterbolag till det bolag som vunnit upphandlingen.
På Sollefteå sjukhus i Landstinget Västernorrland går mer än en fjärdedel av sjukhusets lönekostnader till stafettläkare, och allt fler läkare väljer att byta jobb.
Kostnaden för en hyrläkare är 1,5 till två gånger så hög som för en anställd läkare. Medan landstingen sakta utarmas, är de solklara förlorarna medborgarna.
Problemet med stafettläkare är mångbottnat.
Dålig arbetsmiljö gör att personal flyr, mindre personal leder till dålig arbetsmiljö, vilket gör att ännu fler väljer att sluta.
Utflyttningen från glesbygden gör att det blir allt svårare att hitta jobb för partner till läkare.
Det är ont om specialistläkare i Sverige.
Men det största problemet är sannolikt att det är så lönsamt att arbeta som stafettläkare. Varför vara anställd när en kan tjäna mer på en ynka arbetsvecka än på en hel månad?
Samtidigt lämnas vårdinstanser i oattraktiva områden utan fast personal, vilket utarmar verksamheten.
Det gör att det inte är helt enkelt att utmåla en syndabock.
Vårdinstanserna behöver bemannas och läkarna lever efter marknadens regler. Landstingens personalkostnader överstiger budgeten, vilket försvårar möjligheten att få stopp på läkartappet – man har inte råd att betala de löner som krävs för att få en läkare att vilja bli anställd. Det blir heller ingen kontinuitet i verksamheten, vilket gör att utvecklingen står stilla. Arbetsmiljön försämras när kollegor ständigt byts ut.
Landstingen blir därmed allt sämre arbetsgivare som ingen vill arbeta för.
Staten har byggt ut läkarutbildning, men det tar lång tid att gå från läkarstudent till specialistläkare.
Enligt Dag Larsson (S), ordförande i SKL:s sjukvårdsdelegation, arbetar SKL på en strategi för att komma till bukt med hyrläkarproblematiken.
Strategier, fler läkare och att landstingen får möjlighet att bli bättre arbetsgivare är bara dellösningar på ett stort problem: landstingen i Sverige blöder, och det finns knappt plåster för att stoppa blödningen. Det krävs gemensamma åtgärder från staten, landstingen och SKL för att stoppa det ökande användandet av stafettläkare.
Parallellt med detta fortsätter de bemanningsföretag som förmedlar läkare att höja priserna genom sina dotterbolag.
Och de som drabbas är de patienter som får uppskjuten cancervård, vänta på utredning för sin psykiatriska diagnos eller inte får sin höftkula utbytt.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
