SD blöder internt. När partitopparna möter gräsrötterna i helgen kan vad som helst hända.
Till och med regeringen och de största antagonisterna Miljöpartiet har plötsligt vänt kappan efter Europas och Sveriges icke-humanitära vindar och närmat sig SD.
Grädden på moset är en färsk mätning som visar att SD närmar sig 21 procent i väljarstöd. Med all sannolikhet kommer Jimmie Åkesson att hyllas som en hjälte av partimedlemmarna under landsdagarna i Lund som startar i dag.
2015 har ur solidariskt och moraliskt perspektiv varit ett gigantiskt misslyckande för regeringen och alla politiker som värnar om det svenska samhället som ett öppet, demokratiskt och rättvist samhälle.
”Alla ska med”, har blivit tomma ord.
”Öppna våra hjärtan” har blivit ”Stäng våra gränser”.
Det som skett de senaste veckorna i svensk migrationspolitik är en katastrof ur humanitärt perspektiv, och särskilt ur barnrättsperspektiv.
2015 har ur SD-perspektiv varit en gigantisk framgång.
Väljarstödet har ökat, externa strider och skandaler har runnit av partiet som vatten på en gås, det mediala utrymmet har varit stort och både KD och M har i och med sina konservativa högergirar närmat sig SD retoriskt, vilket ses som en framgång för partiet.
Att Expressen tidigare i veckan avslöjade att bland annat SD-toppen Mattias Karlsson skrivit anonyma artiklar på Avpixlat kommer förmodligen inte betyda någonting vare sig för Karlsson själv, partiet eller väljarna.
Att Kent Ekeroth applåderar regeringens senaste åtgärder på migrationsområdet borde i sig vara en väckarklocka för Stefan Löfven och Åsa Romson.
Men långt ifrån allt är konfliktfritt i SD – vilket förmodligen kommer visa sig i helgen. Det har länge talats frustrerat om toppstyre i partiet och partikongresser brukar vara gräsrötternas arena. Där kan oredigerade åsikter luftas, vilket betyder att vad som helst kan hända i helgen.
Utåt sett tycks SD vara osårbara. Men internt blöder partiet av konflikterna –bråk med ungdomsförbundet, uteslutningar av högt stående partimedlemmar, och flera motioner till landsdagarna som visar ett missnöje med hur ekonomin toppstyrs av ledningen centralt.
Expo beskriver hur lokalföreningarna tvingas betala 25 procent av sitt skattefinansierade stöd till partiet centralt och sägs finansiera den nationella valfonden. Partistyrelsen föreslår att motionerna mot detta avslås, vilket gissningsvis blir svårt att motivera.
Att miljonbelopp använts för att arvodera tidigare partitoppar som plåster på såren för att de fått hoppa av sina uppdrag på grund av skandaler, eller att Mattias Karlsson ger sig själv stora lönelyft, är inte heller något som gräsrötterna kommer glädjas åt.
Partiet för folket är ett parti för en maktfullkomlig elit.
När jublet över den åtstramande flyktingpolitiken lagt sig i Lund, när de lättköpta kosmetiska poängerna i form av populistiska kampanjer med falska faktablad och videoklipp om Sverige klingat bort, blir det dags att ta itu med riktig politik som rör gräsrötterna, inte bara topparna.
Problemet är att det inte finns någon sådan.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
