Vi vet ännu inte vidden av katastrofen i Japan. Experter både i landet och i omvärlden har sagt att allt tyder på en härdsmälta i kärnkraftverket i Fukushima. Chocken över tsunamin och jordbävningen handlar också om hur man ska hantera radioaktiv strålning. Hundratusentals människor har evakuerats från området.
Att med utgångspunkt i den enorma tragedin i Japan börja tala om svensk energipolitik tar emot. Politiska poänger ska inte göras på en naturkatastrof. Sverige är inte Japan. Vi lever inte i ett land som hotas av återkommande och kraftiga jordbävningar. Men trots detta aktualiseras frågan om kärnkraften och dess effekter även för oss. Främst därför att en kärnkraftsolycka – vare sig den orsakas av en naturkatastrof, en terrorattack eller av den mänskliga faktorn – har så oåterkalleliga effekter på jorden och mänskligheten.
Så här säger M: ”Kärnkraften anses av moderaterna vara en säker och miljövänlig energikälla. Kärnkraftverken ska tillåtas att fortsätta i drift så länge de krav som ställs är uppfyllda.” När M skriver så här, och när C har svängt i kärnkraftsfrågan, verkar de ha glömt bort just riskerna med radioaktiv strålning och dess konsekvenser – men även frågan om kärnbränslehanteringen. Kärnavfallet är radioaktivt och måste hållas avskilt från allt levande i 100 000 år. Ett hundra tusen år. Ett sätt att få perspektiv på hur många generationer det handlar om, är att tänka att vår tids räkning började för två tusen år sedan.
Ett argument för kärnkraften är att även fossila bränslen som kol och olja förstör miljön. Den globala uppvärmningen är ett faktum och dess följder som svår torka eller ihållande nederbörd påverkar människors liv och vardag på ett avgörande sätt här och nu. Då är det lätt peka ut kärnkraften som det enda vettiga alternativet till fossila bränslen.
Mantrat ”rent, billigt, säkert” har sagts så många gånger om kärnkraften att det har blivit en sanning. Borgerligheten, ivrigt påhejad av kärnkraftslobbyn, har också öppnat för att bygga nya kärnkraftsverk.
Även S-partiledarkandidaten Håkan Juholt anses vara för kärnkraft. I Valpeljen inför valet 2010 besvarade dock Juholt påståendet ”kärnkraften ska byggas ut” med svarsalternativet ”ganska dåligt förslag”. En intressant formulering, som inte har fått någon större uppmärksamhet, återfinns på två ställen (!) i S-kriskommissionens rapport: ”En radikal omställning av användningen av fossila bränslen innebär enorma investeringar i alternativ energi, oavsett om det är kärnkraft, vind, sol eller något annat.”
Meningen är uppseendeväckande av två skäl. Kriskommissionen skriver att kärnkraft är en alternativ energikälla. Och den nödvändiga omställningen under klimathotets galge anses kräva ”enorma investeringar” i bland annat kärnkraft.
Men den nödvändiga omställningen lider i synnerhet av att regeringens ambitioner för alternativa energikällor som sol, el och energieffektiviseringar alltjämt är för låga.
Snarare än att debattera riskerna eller säkerheten med en ny generations kärnkraftverk borde vi diskutera det ohållbara i en energiproduktion som skapar restprodukter som är fullständigt livsfarliga i all överskådlig framtid. Kan någon forskare i dag garantera en säker och riskfri slutförvaring?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
