Maktskiftet i Kina har av lätt insedda skäl hamnat i skuggan av det amerikanska presidentvalet. I Kina sker inte valet i en öppen demokratisk process, med valkampanjer och TV-debatter. Kinas nya ledare utses i Kommunistpartiets inre maktlabyrinter. Efter personkulten kring Mao bärs makten dessutom av en mer anonym, välutbildad och effektiv ämbetsmannaklass. Som rattar världens andra största ekonomi. Där partitopparna får sin beskärda del av det kinesiska ekonomiska undret.
Dagens kommunistledare kan sko sig på ett iögonfallande sätt. New York Times avslöjade nyligen att den avgående premiärminister Wen Jiabaos släkt kontrollerar tillgångar värda närmare 20 miljarder svenska kronor. Artikeln har blockerats på kinesiska hemsidor. Lenin ordinerade ”sovjetmakt och elektrifiering” för den nya ryska kommuniststaten 1917. I Kina är kommunistpartiets makt intakt men kombineras numera med en hänsynslös statskapitalism. Topparna i partiet kapar åt sig lejonparten av de ekonomiska fördelarna. Många kineser har lyfts ur fattigdomen sedan marknadsreformerna inleddes i slutet av 1970-talet. Samtidigt är de ekonomiska klyftorna enorma eftersom eliten drar ifrån.
Internationella valutafonden (IMF) förutspår att Kina redan inom fyra-fem år kan ha passerat USA som världens största ekonomi. Men det är inte säkert att framtiden blir en enkel framskrivning av den tid som nyss flytt. Mark Leonard talar i den nyutkomna ”China 3.0” från European Council on Foreign Relations om Kinas historia i termer av 30-åriga cykler. Från 1949 till 1978 var Kina en planerad ekonomi. Deng Xiaopings marknadsreformer inleddes 1978. Den finansiella krisen 2008 kan ha markerat slutpunkten på denna epok.
Den höga kinesiska tillväxten bygger på en extremt hög investeringsnivå. Konsumtionen ligger på mellan 30 och 40 procent av BNP. I USA är den cirka 70 procent. Det kinesiska folket måste få ta del av de ekonomiska landvinningarna i högre grad än hittills. Delar av kommunistpartiet vill också fördela det växande välståndet mer rättvist. Kina måste investera mindre och konsumera mer, exportera mindre och importera mer. Avvägningen blir svår. De extremt höga tillväxttalen kommer oundvikligen att vika nedåt. Till detta kommer att Kinas tillväxtstrategi måste bli grönare. Landet måste investera i någon slags välfärdssystem. Allt detta kommer att kosta.
1989 föll muren och kommunismen i Östeuropa. I Kina krossades demokratirörelsen på Himmelska fridens torg med fruktansvärd brutalitet. Deng Xiaping höll i taktpinnen den gången. Formeln löd: Bevara partiets allmakt och ekonomisk tillväxt till varje pris. 2012 skakar denna modell i fogarna. Att en ny era inleds när Xi Jinping tar över som partiets ledare är således alldeles uppenbart. Men hans personliga politiska preferenser är vaga. Åtminstone tills han valts. Världen väntar med bävan på Kinas vägval.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
