Ideologi står mot forskning

Privata aktörer är helt oundgängliga i välfärden. En ständigt växande efterfrågan på välfärd kan nämligen bara tillgodoses av privata aktörer. Eftersom “ekonomiska skäl” givit oss den här utvecklingen så är akademisk forskning om ifall privata lösningar fungerar eller inte “irrelevant”.

Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström går ut hårt, får man ändå säga, när han inleder ekonomitidskriften Ekonomisk Debatts specialnummer om konkurrens i välfärden. Att dissa forskning i en blaska som vänder sig till forskare är lite vågat.

Och häri ligger brännpunkten. Ideologen från Svenskt Näringsliv menar att ekonomisk teori i största allmänhet talar för privatiseringar. Medan akademikern som undersökt hur privatiseringar fungerar i praktiken i skolan dömer ut dem.

Urban Bäckström sammanfattar försvaret för vinstutdelningar i välfärden. Eftersom produktivitetsökningarna är lägre inom välfärdstjänster än inom varuproduktion så blir välfärdstjänster en allt större kostnad i vår konsumtion. Eftersom “vi av ekonomiska skäl nått ett tak för den beskattning som kan tas ut ur ekonomin”, så måste finansieringen av den exploderande välfärdstörsten ske privat.

Både skattefinansierad och privatfinansierad välfärd bör sedan skötas av vinstutdelande aktörer. Huvudskälet till detta tycks vara att “den forskning som finns på området” (hoppsan!) visar att produktiviteten då ökar. Den ständigt låga produktivitet som motiverade privatiseringarna var tydligen inte en gång för alla given. Här blir det lika notoriskt svårt att hänga med i argumentationen som det är att mäta just denna produktivitet inom välfärden.

I nästa artikel sammanfattar docenten i nationalekonomi Jonas Vlachos sin forskning om vinstuttag i skolan. “Irrelevant” forskning med andra ord. Som dessutom visar att skolor med vinstuttag sannolikt inte är någon bra idé. Skälen är flera. Det är enormt svårt att mäta kvalitet i skolan vilket i stället gör ägarnas incitament avgörande. Elever och föräldrar efterfrågar inte alltid detsamma som samhället. Marknaden fungerar inte fullt ut eftersom elever inte byter skola i tillräcklig utsträckning. Om marknaden ändå hade fungerat bättre så hade det ytterligare ökat klyftorna mellan skolor.

När skolan inte går att styra med regler och information, så måste man styra med ägarformen. Vlachos ger konkreta förslag om att förhandspröva ägares lämplighet och förbjuda vinstuttag genom att endast ersätta skolorna för utgifter.

Statsvetarprofessor Bo Rothstein förtydligar debatten i sin avslutande artikel. Han konstaterar att den ofta präglas av ideologi. Forskning inom området är svår, men knappast irrelevant. Rothstein konstaterar också att man redan 1989 visste att verksamheter där resultatet låter sig mätas enkelt också kan privatiseras. Men att det är svårt med verksamheter som handlar om att hantera människor. Vi bryr oss inte om hur soporna hämtas, men vi bryr oss om hur farmor vårdas.

Än så länge står marknadsideologi mot konkret forskning. Frågan är vem som har resurserna att bilda opinion. I morse fick jag förresten en Almedalsinbjudan i mejlen. Det var Trygg Hansa som ville veta “vem som ska betala min vård”.