Idrottsbojkott är väl självklar nu?

Ledare Det ska inte finnas några trappsteg kvar på sanktionstrappan nu. Ryssland ska isoleras, inte diplomatiskt, men ekonomiskt och kulturellt.

Nu vet vi. Den 24 februari 2022 kommer gå till historien. Ett datum och ett årtal likt de vi förknippar med Ungern 1956, Tjeckoslovakien 1968 eller Irak 2003.

Tre decennier efter Sovjetunionens fall har en rysk ledare alltså bestämt sig för att på allvar börja återuppbyggandet av det gamla imperiet.

Det är inte bara skrämmande. För de flesta, som trodde att epoken av krig i Europa var slut, skapar det nog en känsla av overklighet. Som att plötsligt leva i något av kapitlen i skolans historiebok.

Putins tal natten till den 24:e förstärker den känslan. Från sitt skrivbord i Kreml, lite nedhasad i skrivbordsstolen, varnade han omvärlden för att agera allt för resolut. Det kommer leda till ”konsekvenser ni aldrig sett tidigare.”

Menade han verkligen att han är redo att använda kärnvapen? Det är faktiskt svårt att tolka det på något annat sätt.

Flyktingfrågan kommer bli central 

Den ryska attacken måste nu mötas med starka och enade reaktioner. Inte diplomatiska. De kanalerna måste hållas öppna. Men ekonomiska. Några sanktioner infördes redan häromdagen, andra beslutades igår. Nu kan det inte finnas några fler ”trappsteg” på den åtgärdslistan. Bojkott av ryska företag. Sanktioner mot personer som står Kreml nära. Frysning av tillgångar i västerländska banker.

Och: En idrottsbojkott är väl självklar nu? Redan under gårdagen kom flera besked från bandyn, skidåkningen och fotbollen att de inte tänkte spela några matcher i Ryssland under den närmaste tiden. Det räcker dock inte med matcher och tävlingar i Ryssland.

Ryssland kvalar till fotbolls-VM om några veckor. Stoppa dem från det. Och om det inte blir en sådan bojkott och Sverige slår Tjeckien i mars och därmed hamnar i en avgörande kvalmatch mot Ryssland, då utgår jag ifrån att den matchen inte kan spelas.

På ett annat plan måste kontakterna med Ryssland öka. Det restes under gårdagen förslag på att stoppa inresor för alla ryska medborgare. Det vore direkt kontraproduktivt. Det finns fortfarande ett civilsamhälle i Ryssland. De måste få stöd. De måste få möta omvärlden vid sidan av propagandan.

Att möta människor med direkt erfarenhet av att leva på andra sidan av den nya “muren” är ett effektivt sätt att motarbeta propaganda och desinformation.

Flyktingfrågan kommer bli central. Redan på morgonen i går såg man på sociala medier hur vägarna västerut fylldes av bilar på väg mot Lviv, och i förlängningen Polen. Senare kom uppgifter från UNHCR att omkring 100 000 människor flytt från sina hem.

När kriget nu rullar vidare från Luhansk och Donetsk mot EU:s gräns kommer hundratusentals ytterligare hundratusentals att söka sig till Polen.

EU som union kan inte låta ett land bära hela den börda det innebär att vara grannland till en nation i krig. Alla länder måste ta emot flyktingar. Även Sverige.

I flera andra av de länder som tidigare ingick i Sovjetunionen kalkylerar regeringar och befolkningar nu risken för egen del. Om Putin bestämt sig för att återansluta dem till imperiet … hur stor är risken?

Om det kan vi inget veta just nu.

Däremot kan vi protestera. Under många år arrangerades det regelbundna möten i Stockholm till stöd för de baltiska ländernas självständighet. Igår samlades en första protest i Stockholm.

Det är dags för en ny sådan rörelse. Låt det bli återkommande demonstrationer. Varje vecka. Tills Ryssland inte längre ockuperar Ukraina.