Ifrågasätt det militärindustriella komplexet

Dra tillbaka Natoansökan. Sluta använda svenskt territorium som en övningsplats för krig. Det skriver företrädare för Feministiskt initiativ.

Militära övningar gör oss inte säkrare utan spär på rädslan hos människor. Militariseringen och vapenskrammel riskerar istället att öka spänningarna och öka risken för misstag som kan leda till katastrofala följder för mänskligheten. Dessa övningar förstärker också tanken om att mer militär gör oss säkrare när det snarare är tvärtom.

Vi måste istället lyfta andra sätt att lösa konflikter och fokusera på att motverka orsakerna till väpnade konflikter och göra allt vi kan för att inte eskalera läget ytterligare.

I Sverige har militariseringen pågått på bred front de senaste åren

Den militära övningen Aurora 23 sjösattes av Försvarsmakten mellan den 17:e april och 11:e maj och var den största av sitt slag sedan början av 1990-talet. Över 26.000 personer från 14 andra länder övade tillsammans i hela Sverige men främst i de södra delarna av landet och på Gotland.

Aurora 23 planerades och genomfördes utan att någon större kritisk bevakning eller ens säkerhetspolitisk debatt ägde rum, vilket är ett resultat av normaliseringen av militarismen som pågått under 2010-talet i allmänhet och efter Sveriges Natoansökan i synnerhet. Detta är nästa steg i normaliseringen: allmänheten ska vänja sig vid militärens synliga närvaro.

Militarismen innebär en övertygelse om att konflikter endast kan lösas med militärt våld, och därför måste samhällen förbereda sig med militär upprustning. I Sverige har militariseringen pågått på bred front de senaste åren, vilket har inneburit en gradvis uppsättning av idéer om våld och vapen som det naturliga.

Vi från Feministiskt initiativ, liksom stora delar av den internationella fredsrörelsen, menar att det är hög tid att ifrågasätta och utmana det militärindustriella komplexet. Det är hög tid att börja presentera och praktisera alternativa synsätt för konflikthantering, istället för att normalisera våld genom skapande av hot- och fiendebilder. Militarism och våld skapar inte en långsiktig, hållbar och verklig fred utan bidrar snarare till en våldsam världsåskådning som är nära kopplad till synen på destruktiv maskulinitet som bygger på idéer om kontroll, dominans och att konflikter enbart kan lösas med militära medel.

Krig är alltid ett symptom för djupare konfliktförhållanden och för att förhindra krig måste vi alltid därför ställa oss frågan vad konflikterna i grunden handlar om. Centralt i en feministisk säkerhetspolitik är att motverka orsaker till väpnade konflikter, som fattigdom, orättvis resursfördelning, historiska oförrätter, förtryck i olika former, marginalisering, maktlöshet och ojämlikhet. Gör vi inte detta, så kommer nya krig att påbörjas och bli än mer svårare att avslutas.

Militär kapprustning står i konflikt med globala satsningar på miljömål och hållbar utveckling. Vapensäljarna finns ofta i den globala Nord, bland annat Sverige, och köparna ofta i den globala Syd, konfliktområden och diktaturer. Det innebär att ekonomiska resurser från den globala Syd går till den globala Nord istället för till den egna befolkningens behov.

Konfliktförebyggande institutioner måste upprättas inom ramen för både den europeiska och den globala säkerhetspolitiken. En väpnad konflikt är en eskalerad politisk konflikt där dialog och diplomatiska åtgärder negligerats eller satts in för sent. Det finns en mängd faciliterande och drivande orsaker till konflikter, utanför själva konflikten, som är viktiga att synliggöra. En av dem är utbredd och ensidig militarism. Det synliggörandet bör vara en av utgångspunkterna för att förstå och motverka konflikter. Ett medlemskap i kärnvapenalliansen Nato och det faktum att Sverige inte undertecknat FN-konventionen mot kärnvapen kommer att undergräva Sveriges trovärdighet som fredsaktör.

Därför kräver vi i Fi att Sverige förutom att ratificera FN-konventionen mot kärnvapen även drar tillbaka ansökan till Nato och satsar mer resurser på diplomati och fredlig konfliktlösning samt slutar använda Sveriges territorium som en övningsplats för krig.

Luis Lineo, partiledare

Agnes Lundgren, partiledare

Annika Nylén, partisekreterare

Filip Hallbäck, styrelseledamot

Feministiskt initiativ