debatt Lyssna på sjukvårdens anställda, öka resurserna till akutsjukhusen och bryt den ledarskapskultur som värnar en budget i balans mer än patienterna, skriver Jonas Lindberg, sjukvårdspolitisk talesperson (V) Region Stockholm.
För ett år sedan haglade applåderna och tacksamheten över vårdpersonalen som slet på våra akutsjukhus. Applåderna kom från alla politiska partier, men har uppenbart stannat vid vackra ord i retoriken från den styrande blågröna koalitionen.
För en månad sedan kom den första kallduschen. Kvinnokliniken på Södersjukhuset gör mångmiljonunderskott och måste ägna mödosam tid åt besparingar och till och med sparka fem läkare. Enheten ansågs ha ”underproducerat för få förlossningar”. En fullständigt bisarr beskrivning av verkligheten, på en förlossningsklinik som varit pressad till bristningsgränsen i flera år.
Sedan kom nästa chock.
Kirurgkliniken på samma sjukhus går också med mångmiljonunderskott på grund av ”underproduktion av kirurgi”. Ännu en verksamhet inom vården läggs nu alltså till listan över sjukvård som måste ägna sig åt åtstramningar och nedskärningar – istället för att fokusera på att bedriva en god och säker vård. Samtidigt som Region Stockholm gör sex miljarder kronor i överskott. Pengar som mer än någonsin behövs inne i sjukvården.
Det här visar tydligt skillnaden som finns mellan de styrande blågröna politikerna i denna region och verkligheten för vårdpersonal och patienter. Flera medarbetare från Södersjukhuset har öppet vågat ta ton och berätta vad dessa besparingar kan få för konsekvenser: de kommer att påverka kvaliteten och säkerheten på vården.
Det beklagliga i Region Stockholm är att den styrande blågröna koalitionen skapat en styrmodell där höga chefer och sjukhusledning bakbinds och blir mer lojala med avtalstexter och ekonomi än med vårdens uppdrag och patientsäkerhet. En sjukhuschefs uppdrag måste ju givetvis även vara att ifrågasätta en orimlig budget och kravet på mer sjukvård för mindre pengar.
Styrmodellen där sjukvård ses på, och ersätts som, produktion av varor måste en gång för alla också få ett slut.
Istället skriver sjukhusledningen sin personal på näsan och går i god för att patientsäkerheten inte kommer att påverkas. Hur länge till ska detta ledarskap kunna fortsätta? Är patientsäkerheten aldrig hotad? Är stora neddragningar och varsel aldrig ett problem?
Våra akutsjukhus har idag alldeles för dåliga förutsättningar och resurser. Avtalen som regionen har gjort för sjukhusen måste göras om i grunden. I synnerhet efter pandemin då hela vårdkartan har kastats om och vi har ett stort berg av uppskjuten vård som måste kunna ges av personal som har bra förutsättningar.
Uppräkningen av pengar till sjukhusen måste följa de rekommendationer som Sveriges Kommuner och Regioner har satt i landstingsprisindex. Idag skjuter den blågröna koalitionen knappt till hälften av detta, samtidigt som sjukhusen avkrävs att ge tillbaka 2,5 procent av pengarna de får av regionen genom så kallade effektiviseringar, i klartext besparingar.
Styrmodellen där sjukvård ses på, och ersätts som, produktion av varor måste en gång för alla också få ett slut. Ekonomer och byråkrater har alldeles för länge tillåtits klä sjukvården med termer och ersättningar från företagsvärlden. Det har bevisligen inte fungerat och orsakar de återkommande problem vi ser med underskott och indragna vårdplatser.
Och vi måste alla gå till botten med den ledarskapskultur vi fått i regionen där sjukhuschefer aldrig säger som det är. Det vet alla som jobbar i vården. Vi som politiker är skyldiga att lyssna till den personal som öppet larmar om konsekvenserna av nedskärningarna.
Jonas Lindberg, sjukvårdspolitisk talesperson (V) Region Stockholm
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
