Att bygga en folkrörelse är något annat än att sätta upp en hat-sajt på nätet. Men bara pratet om en högerradikal folkbildning är en varningssignal.
Sverigedemokraterna är ett politiskt parti. Så långt är vi väl alla med. Och plågsamt medvetna om.
Frågan är om vi samtidigt åser framväxten av en bredare nationell rörelse som påminner om arbetarrörelsens framväxt för 100 år sedan. Arbetarrörelsen var ju så mycket mer än det socialdemokratiska partiet.
Mathias Wåg liknar i Arena-reportaget ”Trollen går ut i solen” sajten Avpixlat vid rasisternas ABF. Avpixlat har utvecklats till en motoffentlighet, med sin alternativa världsbild och invandrarhatiska miljö.
Enligt Wåg vill de nu bygga en folkbildningsverksamhet av mer traditionellt snitt. Kanske drömmer de om offentliga bidrag till nationella studiecirklar och sverigedemokratiska folkhögskolor?
Jan Sjunnesson pekas ut som primus motor i detta projekt. Tills nyligen var han chefredaktör för Sverigedemokraternas nättidning Samtiden. Men avgick med buller och bång. Enligt egen utsago för att han inte själv fick bestämma innehållet på sidan.
Men Sjunnesson hade kommit på kant med SD:s pro-ryska hållning. Nu har han tagit steget ännu längre ut i de högerextrema tassemarkerna och skriver på Avpixlat som han dessutom vill utveckla till en folkrörelse för högerextrem folkbildning.
Jan Sjunnesson har för vana att ro från den ena kobben till den andra. Långt innan han konverterade till extremhögern hade han ett långt politiskt liv i vänstern. På 1970-talet gick han med i Kommunistisk ungdom och spelade i punkbandet Svår Barndom. Som kommunist på den tiden var han emellertid ovanligt drog- och porrliberal. Han har varit aktiv i ”frihetligt socialistiska studentklubben Laboremus”, i dag en mer stabilt socialdemokratisk förening. Han gick med i Svenska Afghanistankommittén till skillnad från de flesta andra VPK:are. Sedan var han frihetlig socialist och syndikalist. Sedan folkhögskolelärare. Sedan … ja, allt möjligt.
Historien uppvisar en hel del exempel på gamla vänsteraktivister som gått till höger. En del har vandrat från långt ut på vänsterkanten till långt ut på högerkanten. Spontant går tankarna till kommunisten Nils Flyg som under andra världskriget slutade i tyskarnas sold. För att nämna en historisk referenspunkt.
Kommer högerradikalerna med sitt invandrar- och muslimhat att kunna skapa en folkrörelse? Mathias Wåg menar att stigmatiseringen av att vara högerextrem nationalist redan håller på att släppa. Sverigedemokraterna är riksdagens tredje största parti och kan komma att växa ytterligare. Visst, då finns ett potentiellt underlag för en rörelse.
Men att bygga en folkrörelse är något annat än att sätta upp en hat-sajt på nätet. Det kräver organisation och uthållighet. Framgångsrika breda rörelser har byggt på gemensamma sociala intressen, en framåtsyftande berättelse och stabila medlemmar och ledare. Allt detta har högerradikalerna haft mycket svårt att skaka fram. Än så länge.
Därför var det inte särskilt överraskande att Sverigedemokraternas försök att starta ett fackförbund (kallat ”Löntagarna”) misslyckades innan det riktigt kommit i gång. Efter mindre än ett år lades det helt sonika ned. Man uppgav sig ha 200 medlemmar. Officiellt.
Men bara det faktum att diskussionen om en högerradikal folkbildning förs och att Sverigedemokraterna etablerat sig i breda väljargrupper är en varningssignal illavarslande nog för andra folkrörelser, för arbetarrörelsen och för fackföreningsrörelsen.
Men Jan Sjunnesson hittar nog snart en ny kobbe att tillfälligt ankra på.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
