Ett förslag som ska möjliggöra utländska investeringar i den indiska detaljhandeln har fått bönder och butiksägare över hela landet att gå i strejk. Landets regering försöker desperat få igenom beslutet som de menar ska ”rädda Indiens tillväxt”. Men vad som i Indiska medier går under benämningen ”FDI in retail” – ”Foreign Direct Investment in the Multi-brand Retail” – innebär i praktiken att öppna dörrarna på vid gavel för Walmart och liknande kedjor. Därigenom äventyras inkomst- och matsäkerheten för miljoner indiska lantbrukare och handlare.
Indien har inte gått opåverkat ur den globala ekonomiska krisen. Tillväxten, den indiska medelklassens motsvarighet till de troendes heliga ko, har visat på sjunkande siffror. Enkla argument, som att FDI innebär ’pengar som flödar in i landet’ och att livsmedelskedjorna kommer att investera stort i infrastruktur har således stark dragningskraft. FDI, menar kongresspartiets regering med premiärminister Manmohan Singh i spetsen, skapar arbetstillfällen.
Med facit från stora delar av världen i hand har dock bönderna och butiksinnehavarna all anledning att vara oroliga. FN:s handelsorgan UNCTAD, rapporterar att det antal arbetstillfällen inom den informella sektorn som försvinner vid införandet av stora detalj- och livsmedelskedjor kraftigt överstiger det antal arbeten som kedjorna ger.
Småskaliga jordbrukares låga inkomster förklaras vanligen med att marknadens mellanhänder har för stor makt. Bonden tvingas sälja till för låga priser, och distributionsföretaget säljer med större vinst till butiken. Här, menar den inflytelserika lobbyn, underlättar livsmedelskedjorna för jordbrukaren genom att eliminera mellanhänderna och istället själva förhandla om priset. I praktiken har detta inneburit krossad konkurrens och ännu lägre priser för producenterna.
Premiärminister Singh försöker desperat, under press från WTO, att samla den majoritet som krävs för att driva igenom beslutet, som i parlamentet blockeras av oppositionen. Det är tveksamt huruvida denna opposition, en brokig skara ledd av det hindunationalistiska Bharatiya Janata Party (BJP), agerar för jordbrukarnas bästa eller för att försvåra för det sittande kongresspartiet. De formulerade invändningarna kommer från lokala handelsorganisationer och den intellektuella vänstern, som frågar varför regeringen vill utsätta Indien för vad som tydligt har visat sig vara en misslyckad amerikansk handelsmodell.
”Vill vi att våra bönder ska ha det som i EU?” lyder slagordet, som syftar på det bidragsberoende och de undermåliga inkomster som är västerländska lantbrukares vardag.
Politiska analytiker har dragit slutsatsen att fokuseringen på FDI är ett försök att dra uppmärksamheten bort från den omfattande indiska korruptionen. Anna Hazare, aktivisten som genom sin hungerstrejk våren 2011 gjorde korruptionen till en internationell angelägenhet, är starkt kritisk till de utländska investeringarna.
I en kommentar till regeringens handlande jämför han dem med kolonialism.
– Om folket säger att de inte vill ha FDI, varför insisterar ni? Britterna kom till Indien för att handla för 150 år sedan. De härskade över oss, de förslavade oss. Vill ni att detta ska återupprepas?
Att indiska jordbrukare är i skriande behov av ekonomisk-politiska lösningar är inte att betvivla; om detta vittnar det chockerande antal bondesjälvmord som årligen sker på den indiska landsbygden. Orsaken är ofta accelererande lånekaruseller, där oinformerade jordbrukare tar lån som binder dem till ofördelaktiga genmanipulerade grödor. Grödor som de sedan måste sälja till på förhand fastslagna priser. I desperation och av vanära dricker de växtgifterna som följer med de multinationella agroföretagens utsäde.
Med sådana erfarenheter av utländska investeringar är jordbruksorganisationernas skepsis begriplig, särskilt som företagen som investerar i den indiska detaljhandeln lika gärna kan importera livsmedel som att handla med de indiska bönderna. Handelsorganisationerna å sin sida fruktar att de lokala marknaderna ska kollapsa under trycket av nya supermarkets.
Debattörer från vänster frågar sig vem som egentligen tjänar på investeringarna. FDI innebär snabba tillväxtsiffror, vilka gynnar en privilegierad elit. Indiens jordbrukare – det vill säga cirka 70 procent av befolkningen – skulle antagligen tjäna mer på en uppriktig kamp mot korruptionen.
Paula Lenninger, sociolog och frilansjournalist, är för närvarande bosatt i södra Indien.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
