Ledare Tillfälliga kostnadsökningar tvingar regioner att säga upp personal. Istället för att dela bördan gör regeringen ett medvetet val och tar chansen att ytterligare svälta den offentliga välfärden.
Sveriges regioner har i år budgeterat för ett underskott på totalt 16 miljarder kronor, men trots det måste personalen minska med 5 300 personer. Att regionerna har det tufft ekonomiskt har knappast gått någon förbi; lågkonjunkturen minskar skatteintäkterna och vår åldrande befolkning ställer ständigt högre krav på omsorg och behandling, men för 2023 och 2024 är det framförallt pensionskostnaderna som på grund av inflationen tillfälligt ökar.
Det finns två typer av pensionssystem, avgiftsbestämd och förmånsbestämd pension. Avgiftsbestämd pension bygger på att arbetsgivaren varje månad betalar in en avgift till arbetstagarens tjänstepension som sedan betalas ut när arbetstagaren går i pension. Förmånsbestämd pension innebär istället att pensionen utgår från slutlönen och arbetsgivaren lovar den anställde att pensionen ska hamna på en viss nivå, som sedan följer prisutvecklingen i samhället. Under tiden den anställde arbetar och innan all pension betalats ut, betraktas kommande pensionsutbetalningar som en skuld för arbetsgivaren.
Regionerna har en högre andel anställda med höga löner vilket gör att de nu drabbas mer
Eftersom den förmånsbestämda pensionen är kopplad till prisutvecklingen innebär den höga inflationen att arbetsgivarnas pensionsskuld växer. Alltså, när inflationen legat på 10 procent har pensionsskulden ökat i motsvarande grad. I kommuner och regioner är det bara anställda med en inkomst över 47 625 kronor per månad som omfattas av förmånsbestämd pension.
Regionerna har en högre andel anställda med höga löner vilket gör att de nu drabbas mer.
Inflationen har nu kommit ned ordentligt, vilket gör att pensionsskulden inte kommer utgöra samma problem kommande år. De nedskärningar och uppsägningar som regionerna nu tvingas till är alltså i hög grad tillfälliga. Det här vet förstås regeringen om, men de har ändå valt att varken skjuta till tillfälliga pengar eller höja statsbidragen till en tillräcklig nivå.
Inflationen påverkar inte bara på kostnadssidan, även intäkterna påverkas. En av statens största skatteintäkter är momsen, som ökar när inflationen ökar. Kommuner och regioner får istället sina inkomster från inkomstskatter, vilka följer löneutvecklingen. När inflationen nu varit högre än löneökningarna – vi har haft reallöneminskningar – står staten som en relativ vinnare jämfört med kommuner och regioner. Men istället för att stötta kommuner och regioner lägger regeringen skattemedel på höjt jobbskatteavdrag, utökat rot- och rutavdrag och slopade bränsleskatter.
De tillfälliga kostnadsökningarna har varit kända sedan länge, men regeringen väljer ändå att tvinga regionerna till en kraftig nedbantning. Även om regeringen till slut presenterar ett stöd kommer den offentliga välfärden redan ha skurits ned.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
