Tar man del av vår inre marknad bör man vara med och bidra. 

Europeiska unionens inre marknad innebär fri rörlighet mellan länder för varor, tjänster, personer och kapital. Den kallas för världens största gränsfria ekonomiska samarbetsområde och borde vara en given chans till förmögenhets- och kapitalbeskattning.

Genom den inre marknaden låter vi företag och kapitalägare enkelt sälja sina varor och tjänster på en betydligt större marknad än tidigare, med lika konkurrensvillkor för alla. Det är förstås till gagn för företagen, men har även gjort konsumenter och löntagare gott. Vi  har kunnat handla billigare, resa enklare och ta anställning hos företag som gynnas av ökad handel. Alla har kanske inte blivit rikare av EU:s inre marknad, men många har blivit det.

Enligt Oxfams förslag skulle pengarna kunna användas till att bekämpa ekonomisk ojämlikhet och finansiera den gröna omställningen

Samtidigt har den inre marknaden gjort vissa saker svårare. Kapital och förmögenheter är med den fria rörligheten mycket enkla att flytta till ett annat land och det gör att varje gång enskilda länder vill ändra skattereglerna kommer ett hot om flytt. Finansmannen Björn Wahlroos flyttade exempelvis banken Nordea till Finland när Sverige höjde resolutionsavgiften för banker år 2018.

Efter att de ekonomiska klyftorna vuxit i Sverige under de senaste 30 åren är det många som höjt rösten för återinförda kapitalskatter, som arvs-, fastighets-, eller förmögenhetsskatt. En risk med en svensk förmögenhetsskatt är att människor bara flyttar sitt ägande till ett land som till exempel Malta, vilket vi  vet händer redan i dag. Med en gemensam lägstanivå på förmögenhetsbeskattning inom hela EU:s inre marknad minskar risken för sådan skatteflykt. Egentligen är det ett naturligt steg i utvecklingen av den inre marknaden.

Organisationen Oxfam, som häromdagen släppte en rapport om global ekonomisk ojämlikhet som Dagens Arena skrivit om, driver EU-initiativet Tax the rich som är ett förslag om en EU-gemensam förmögenhetsskatt. Enligt Oxfams förslag skulle pengarna kunna användas till att bekämpa ekonomisk ojämlikhet och finansiera den gröna omställningen.

Men är inte en europeisk förmögenhetsskatt att ge upp den svenska beskattningsrätten och minska vår suveränitet? Det kan man absolut hävda, men en förmögenhetsskatt skulle kunna införas som en minimigräns i alla länder och sedan kan respektive land själv besluta om hur pengarna ska användas.

Människor med stora ekonomiska resurser har idag mycket större möjligheter att påverka politiken än vanliga människor. Några få kapitalägare har under de senaste decennierna kunnat spela länder mot varandra och flytta sina förmögenheter dit de beskattas som allra lägst. Att gå samman inom EU och försöka få stopp på denna tävling mot nollskatt är ett steg i en annan – positiv – riktning.

För den som tar del av vår inre marknad, med köpstarka konsumenter och välutbildad arbetskraft, ska också vara med och bidra. Det är inte mer än rätt.