Bostadspolitik Prognoser visar att bostadsbyggandet kommer att minska kraftigt under de närmsta åren. För att komma upp i de volymer som krävs och möta den accelererande byggkrisen vill vi se införandet av förmånliga statliga bygglån. Det skriver Marie Linder och Martin Hofverberg på Hyresgästföreningen.
När byggkranarna nu monteras ner markerar det slutet på en era. 10-talets byggvåg förutsatte låga räntor, stark löneutveckling, generös kreditgivning och en bostadsbrist som gjorde att allt som byggdes blev sålt och uthyrt, oavsett pris. Nu när Boverket skriver ner sina prognoser för påbörjade bostäder med hälften kan vi göra bokslut över en bostadspolitik som kännetecknats av sin passivitet. Marknaden bygger för efterfrågan, inte för behov. Det är en läxa politiken nu måste lära sig den hårda vägen.
Bostadspolitikens första prioritet måste vara att möta de behov som faktiskt finns. Nyproduktionen behöver styras av befolkningsutvecklingen och Boverkets behovsbedömning.
När den svenska bostadspolitiken lades fast efter andra världskriget knöts de bostadspolitiska målen till en statlig finansiering. Marknaden, förstod man, slutar bygga innan bostadsbristen är avvecklad, eftersom ingen enskild aktör vill riskera att bygga utan att få allt sålt eller uthyrt till förväntat pris. Men under 80-talet kom det gamla stödsystemet att rimma illa med den nyligen avreglerade kreditmarknaden, vilket sedermera resulterade i 90-talskrisen. En kris som än i dag kastar långa skuggor över bostadspolitikens mentala manöverutrymme. Andra halvan av 1980-talet präglades av okontrollerade statliga kostnadsökningar för bostadssektorn och 1990-talet av att staten fick bära stora delar av de kostnader som uppstod på bostadsmarknaden under krisen. Efter krisen blev det politiska svaret att fasa ut alla stöd, bostadsmarknaden skulle nu stå på egna ben och i huvudsak finansieras av privata aktörer: hushåll, företag och banker. Resten är historia.
Nyproduktionen störtdök, bostadsbristen tilltog i städerna, allmännyttan började säljas ut och de svenska hushållen blev bland världens mest skuldsatta. När investeringsstödet för byggande av hyresrätter infördes 2016 var det en välkommen reform i ett läge där allt fler insåg att marknaden allena inte klarar av att producera bostäder som uppfyller samhällets behov. Under de fem år investeringsstödet fanns på plats användes det för att bygga 55 000 hyresrätter med lägre hyra, relativt sett annan nyproduktion. Men de fyra miljarder som budgeterades var aldrig nog för att parera en lågkonjunktur, som den vi nu går in i.
För att komma upp i de volymer som krävs och möta den accelererande byggkrisen vill Hyresgästföreningen därför se införandet av förmånliga statliga bygglån. Bostadspolitikens första prioritet måste vara att möta de behov som faktiskt finns. Nyproduktionen behöver styras av befolkningsutvecklingen och Boverkets behovsbedömning. För att reducera fluktuationer i produktionen bör stödfinansieringen genom topplån skruvas av och på beroende på hur konjunkturen utvecklas. Det skulle innebära en högre andel bostadsrätter i högkonjunktur, och en högre andel hyresrätter i lågkonjunktur, som den vi nu går in i. Ett sådant stödsystem hjälper byggföretagen att upprätthålla en högre byggkapacitet när den annars skulle avbryta och lägga ner projekt. Över en konjunkturcykel skulle statens utlåning uppgå till 30 miljarder årligen. Pengar som ska betalas tillbaka.
Syftet med det förmånliga bygglånet är att minska byggherrens egen kapitalinsats och möjliggöra för lägre hyror, samtidigt som ett lån inte belastar statens driftbudget och därmed heller inte konkurrerar med andra utgiftsposter. Ett statligt lån kan dubblera den faktiska efterfrågan på en ny bostad när lägre hyra passar fler plånböcker. Ett närliggande exempel är Finland, där staten via förmånliga lån finansierade en fjärdedel av all bostadsproduktion under perioden 2010–2018. När utbudet matchar behovet faller många andra bitar i den sociala bostadspolitiken på plats. Då finns det lägenheter till sociala kontrakt och till bostad först, då kan våldsutsatta kvinnor lättare flytta från sin partner och då kan unga flytta hemifrån. Hur vi väljer att finansiera våra bostäder sätter ramarna för våra sociala ambitioner, som inte ska vara mindre än att förse alla med en god bostad till en rimlig kostnad.
Marie Linder, förbundsordförande Hyresgästföreningen
Martin Hofverberg, chefekonom Hyresgästföreningen
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
