Mikola känner sig som den friaste mannen i Belarus. Vare sig han sitter i fängelse eller är fri, skriver Inga Näslund, Palmecentret.
Hur härdar man ut? Hur klarar man nästan fem år i fängelse, större delen av dessa i den strängaste sorten som finns i Belarus?
Med betonggolv, betongväggar, 23 timmar om dygnet i sin cell, 1 timmes promenad på en ”rastgård” där metallövertäckta fönster gör så att man inte kan se himlen? Vakthundar följde honom till rastgården, minst 3–4 stycken.
– Hundarna var det ännu mera synd om. De var födda där, de levde och dog på betonggolv, de fick aldrig komma ut, säger Mikola Statkevich, den belarusiske oppositionspolitikern, som släpptes oväntat av Lukasjenka i slutet av augusti.
Mikolas brott? Att han organiserade demonstrationer mot resultatet förra gången Belarus ”röstade” om vem som skulle vara president. Alla vet att valet inte var ett riktigt val. Vare sig 2010, eller i oktober i år, då Lukasjenka officiellt fick 83,5 procent av rösterna.
Det spelar ingen roll hur man röstar, säger belarusierna. Det som spelar roll är hur de räknar.
Minsk, där Mikola och Marina bor, ligger bara 100 mil från Stockholm. Mogiljev, där Mikola satt i fängelset, faktiskt litet närmare. Ett grannland, med hård diktatur. Där torgmöten och demonstrationer leder till långa fängelsestraff.
En varm lördagskväll i augusti släpptes Mikola, helt oväntat. De gav honom en bussbiljett till Minsk. På bussen lyckades han låna en telefon och ringa Marina, så att hon skulle kunna hämta honom.
De andra passagerarna i bussen satt tysta och förskrämda som möss, men flera log och nickade när de gick av. En äldre man ropade att han var stolt över att ha åkt med samma buss som Mikola. Ryktet gick under kvällen och när bussen anlände till Minsk väntade hundratals människor med blommor och gratulationer.
– Lukasjenka försökte på alla sätt få mig att skriva under en nådeansökan – men det kunde jag bara inte göra. Den måste adresseras till ”President Lukasjenka” och det skulle vara ett erkännande. Han är inte en rättmätig president, han har på ett kriminellt sätt ändrat konstitutionen och stulit vår möjlighet att rösta fram våra egna ledare.
Mikola är bara släppt ”villkorligt”. Han kan när som helst åka in igen. Han måste anmäla sig till polisen och inte vara borta mer än 30 dagar från Minsk. Helst skulle nog Lukasjenka vilja att han flydde utomlands, men det kommer inte att hända. Det första han gjorde när han blev släppt var att organisera nya torgmöten och demonstrationer.
– I fem år medan jag satt inne hade folk slutat med det, de var för rädda. Jag vill visa att man inte ska vara rädd, för då vinner diktaturen. Jag är fullt beredd på att åka in igen, givetvis vill jag inte tillbaka till fängelset, men jag gör det jag måste.
Så, hur härdar man ut? Stöd från sina närmaste och sina anhängare, militär erfarenhet och utbildning, stark övertygelse och humor – det är nog en del av svaret på frågan om hur man kan härda ut.
Själv säger Mikola att han är den friaste mannen i Belarus, vare sig han sitter i fängelse eller är fri.
Inga Näslund, handläggare Östeuropa, Palmecentret.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
