Lärarrollen har blivit starkt beskuren av politiska beslut. Om lärarna ska kunna göra sitt jobb måste de få utrymme att göra det, skriver fd rektorn Ingemar Berglund.
“Att vara lärare är att varje dag komma in på en teaterscen för att entusiasmera en publik, som många gånger är ganska ointresserad. Detta är inte något mekaniskt eller rutinmässigt arbete, som kan genomföras med tankarna på annat håll. Läraren måste bjuda på hela sin personlighet för att väcka elevernas intresse. Inspiration hämtar läraren från sin professionalism: den kunskap och kompetens som är specifik för läraryrket. För att lärarprofessionen ska kunna fungera väl krävs i gengäld att omvärlden har förtroende för att lärarna förstår verksamheten i skolan och är mest lämpade att fatta de vardagsbeslut som ingår i verksamheten.”
Så skriver professor Leif Lewin i den nyligen publicerade utredningen “Staten får inte abdikera – om kommunalisering” som skolminister Jan Björklund (FP) beställt.
Även om lärarna är professionella kan deras professionalism bli hårt kringskuren av politiska beslut. Under de senaste 25 åren har det inom den skolpolitiska debatten skett en förskjutning från skolans hela uppdrag (kunskaper, färdigheter och demokratimål) till en stark poängtering av kunskapsmålet. Kunskapsmålet har dessutom, genom nya betygssystem, i allt högre grad begränsats till mätbara kunskaper. Det vore därför bra om våra politiker också lär sig förstå verksamheten i skolan och ser till att ge skolans aktörer goda förutsättningar att utveckla sin professionalism.
Skolornas verksamhet regleras i de flesta länder, förmodligen alla, av olika slags styrdokument. Dessa utgörs oftast av skollag, läroplaner i vilka skolans målsättningar anges, kursplaner där innehållet i skolans olika ämnen bestäms, betygssystem med betygskriterier som skall användas vid bedömning av elevernas skolprestationer och så vidare.
Ju mer preciserade, omfattande och bestämmande styrdokumenten är, desto mindre blir det som brukar kallas för frirummet. Lärarnas arbete domineras då av att “distribuera” läromedel, tester och prov, att tilldela eleverna arbetsuppgifter, rätta och kontrollera deras arbete samt att dokumentera för att möjliggöra extern kontroll och bedömning. Så är läget idag.
Om däremot styrdokumenten är mindre bestämmande ökar frirummet och det är där som läraren har möjlighet att utöva och vidareutveckla sitt professionella kunnande, enskilt och tillsammans med sina kollegor. Det är också inom frirummet som elevernas demokratiska fostran och sociala och personliga utveckling i övrigt möjliggörs. Icke-kognitiva förmågor, som handlar om individers attityder, beteenden och socioemotionella sidor, kan tränas på ett mer systematiskt och pedagogiskt sätt. Forskningen har visat att de icke-kognitiva färdigheterna har en positiv inverkan på de kognitiva förmågorna (som har med vårt tänkande att göra) på både kort och lång sikt.
Inom frirummet kan lärare och elever tillsammans tolka styrdokumenten och besvara frågorna om vad som skall studeras, varför och hur man skall studera detta och hur presentation, redovisning och utvärdering av arbetet skall gå till. Utgångspunkten måste vara elevernas förförståelse av det som skall studeras. Förförståelsen är starkt beroende av elevernas socioekonomiska och kulturella bakgrund och det fordras stor lyhördhet och skicklighet från lärarens sida att kunna läsa av denna förförståelse hos eleverna och att förstå vad eleverna tycker, tänker och vill. Utifrån detta skall läraren kunna initiera, motivera och vidmakthålla både individuella och kollektiva lärprocesser och lägga grunden för ett fruktbart livslångt lärande.
Det är i dessa processer som kunskaper, färdigheter och kreativ förmåga växer – ja hela människan växer – bildar sig. Processerna är situationsberoende och därför unika. Läraryrket är i sanning professionellt.
Ingemar Berglund, f.d. rektor Örebro
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
