Ingen behöver ett ängsligt public service

KRÖNIKA Det är dags för redaktionsledningarna och journalisterna på SVT och SR att räta på ryggen. Bara så kan attackerna från konservativt håll mötas, skriver Anders Jonsson.

När Ebba Busch Thor var rekordungt kommunalråd i Uppsala och riktade kritik mot dåvarande KD-ledaren Göran Hägglund intervjuade jag henne för Fokus. Det var för sju år sedan. Men jag kan inte låta bli att tänka på det nu i spåren av EU-valet när Lars Adaktusson har abortproblem och Ebba Busch Thor anklagas för att låta som Donald Trump av DN:s Peter Wolodarski.

Jag gjorde en lunchintervju med det unga stjärnskottet som tyckte att Mats Odell skulle bli partiledare och att hon själv då skulle kunna ta över Odells viceordförandepost.

Fokus hade varje vecka en intervju som gjorts under en måltid med illustration av tecknerskan Jane Bark. Hon tyckte dock att det var för långt att åka till Uppsala och äta lunch och bad mig istället ta några bilder på Ebba Busch Thor och skicka över tillsammans med texten.

Jag ångrar fortfarande att jag inte var djärv nog att skriva att jag ätit lunch med det närmaste Tea Party-rörelsen man kunde komma i Sverige. Det var så jag kände efter intervjun. Ebba Busch Thor argumenterade vältaligt i en riktning som påminde om den rörelse som växt fram på högerkanten i det republikanska partiet i USA med förgrundsfigurer som Sarah Palin, guvernör i Alaska och vicepresidentkandidat till John McCain i presidentvalet 2008.

Kravet på opartiskhet har redan fått absurda konsekvenser

Nu skrev jag inte det jag borde ha gjort. Men texten blev ganska tydlig ändå. Åtminstone tyckte Jane Bark det. ”Vilken förfärlig människa”, var hennes omedelbara reaktion när hon läst min artikel.

Idag reagerar många precis tvärtom. Ebba Busch Thor säger ungefär samma saker som hon sa 2012. Men nu hör jag så gott som dagligen människor tala uppskattande om henne. Hon uppfattas som rak och säger uppenbarligen det många tycker. Hennes budskap går hem och vi har en pågående värdeförskjutning i konservativ riktning.

Det märks inte minst i kritiken av public service. Ebba Busch Thor anklagar ”statstelevisionen, statsradion och Dagens Nyheter” för att springa ärenden åt hennes politiska motståndare. MUF har fått med sig sina äldre partikamrater i Stockholms län på att public service ska läggas ner, 15 distriktsordförande i Sverigedemokraterna vill sälja ut SVT2 och P3 och Svenska Dagbladets ledarskribenter instämmer och talar om att nyhetsredaktionerna har politiska agendor.

Det spelar på och blåser under fördomar som saknar grund i verkligheten. Alla som arbetat på ett stort medieföretag vet att det var länge sedan det fanns en särskild politisk agenda i nyhetsbevakningen. Attackerna på medierna är mycket oroväckande. Redaktionernas oberoende är ett grundläggande fundament i en demokrati. En grundsten som eroderar i länder där den politiska makten lyckas krossa mediernas självständighet.

Det är bara att instämma med Peter Wolodarski. Det är dags att ställa sig upp och klart och tydligt säga ifrån. Inte minst för att de nålstick som kommer från politiker som Ebba Busch Thor tillsammans med den befängda propagandan om vänstervridning som sprids i sociala medier riskerar att göra SVT och SR ännu ängsligare än vad redaktionsledningarna redan är.

Kravet på opartiskhet har redan fått absurda konsekvenser som att man inte litar på frilansares professionalitet i valtider när man kan anlita dem alltid annars. Likadant med alla dessa ständiga påpekanden om att det finns andra företag, åsikter och intressen när någon säger något som kan uppfattas som det minsta kontroversiellt.

Det blir bara löjligt. Ett public service med bristande självförtroende blir till slut så ängsligt att det blir ointressant. Konsekvensneutraliteten, att granska, bevaka och rapportera oavsett vilka konsekvenser publiceringen kan få, måste upprätthållas. Publish and be damned!

Anders Jonsson har lång erfarenhet av politisk bevakning och har bland annat varit inrikeschef på Sveriges Radios Ekoredaktion.