Stödet för auktoritära idéer har ökat i opinionen under senare år, och lockar nu även unga och välbärgade medborgare. Det finns en risk att vi underskattar dessa tendenser.
Demokratins framtid ska inte tas för given. Visserligen spretar årets fem val i Europa åt lite olika håll. Några drog en suck av lättnad i våras sedan det aldrig blev någon succé för högerextrema Geert Wilders i Nederländerna eller Front National i Frankrike.
Men valen i Tyskland, Österrike och nu senast i Tjeckien är mer alarmerande.
De stora etablerade partierna backar, till förmån för högerextremister och stylade populister med högst suddiga budskap.
Förlorare i land efter land är socialdemokraterna. I Tjeckien häromdagen krympte man till sju procent. De fem valrörelsernas stämningsläge har varit rätt entydigt: oftast är det uppstickarna mot etablissemanget.
Denna vindkantring i opinionen märks också i World Values Survey, en stor återkommande undersökning av folks åsikter i USA och Europa. De senaste åren är det ett snabbt växande antal som inte riktigt tror på demokratin.
Redan väl känt är hur valdeltagandet i de flesta länder sviktar och att färre idag än för trettio år sedan är medlemmar eller aktiva i ett politiskt parti.
Mer bekymmersamt är nya siffror som visar ett växande stöd för auktoritära eller totalitära idéer.
När forskarna frågat om armén skulle vara bättre att styra än politikerna är det fortfarande få som instämmer. Men antalet har växt de allra senaste åren. Stödet ökar också för »en stark ledare som inte behöver bry sig om parlament eller allmänna val« och för att experter istället för folkvalda ska ta besluten.
Tar det ett halvår att få till en ministär och blir resultatet svaga styren med stora svårigheter att enas om vad som ska göras, kan man befara växande folklig misstro.
Vi har sett många reportage från de fattiga och utslagna i det amerikanska rostbältet som stödjer Trump. Och det är inte så konstigt om de ekonomiska förlorarna i våra marknadssamhällen revolterar.
Mer häpnadsväckande är att även de välbärgade och de unga, som år efter år stött demokratin, i den senaste stora mätningen av värderingar nu vänt och börjat skifta mot mer av antidemokratiska attityder.
Några månader före Sovjetkommunismens sammanbrott trodde knappast någon statsvetare eller sovjetkännare att detta skulle ske. Diktaturen var etablerad och stabil, sa experterna. Kan det vara samma sak med demokratin, att vi överskattar folkstyrets konsolidering?
Även om de politiska krafter i Europa som kan rubba demokratin inte överallt gått segrande fram i årets val, har de större, etablerade partiernas tillbakagång inte sällan gjort det svårare att bilda regeringar.
Tar det ett halvår att få till en ministär och blir resultatet svaga styren med stora svårigheter att enas om vad som ska göras, kan man befara växande folklig misstro.
Och det som skulle kunna stärka demokratin, en expansiv välfärdspolitik så att också globaliseringens förlorare fick del av utvecklingens vinster, ser vi inte mycket av.
Om demokratin alltså inte kan tas för given, är det viktigt att vi som är demokrater slutar huka oss.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
