Ingen likhet inför lagen

I går frikände Svea hovrätt den förre Skandiadirektören Lars-Eric Petersson från anklagelserna om att ha överträtt sina befogenheter, när han för sju år sedan gav sig själv och sina direktörskollegor 156 miljoner kronor i extra bonus. Den friande domen innebär att hovrätten inte anser att Petersson rundat eller gått vid sidan av Skandias styrelse som åklagaren hävdat, det vill säga det som rubricerats som "trolöshet mot huvudman". Men svenska folket struntar blankt i om det är med styrelsens godkännande eller inte som Skandias förre vd snott till sig sina miljoner. Det som skett är djupt stötande i vilket fall.

Domen är den senaste i en lång rad förödmjukelser för överåklagare Christer van der Kwast och för ekobrottsbekämpningen. De åtalade i Prosolvia-härvan, i Trustor-skandalen och i Sparbanken Västs svindlande affärer har alla frikänts. Nu läggs ännu ett namn till listan av nederlag: Skandia. Slutsatsen av detta är att vi behöver en ny sorts ekobrottsbekämpning som inte ödslar tid på struntsaker – som van der Kwast ofta gjort – utan förmår kraftsamla i de stora målen. En annan slutsats är att lagstiftningen inte har hängt med i utvecklingen. "Trolöshet mot huvudman" är inte en paragraf som kan hantera dagens smarta gossar. För 30 år sedan var revisorerna viktiga motvikter i företagen, i dag är de lättköpta rundmärken. Utan tydligare ägare i börsbolagen, blir det sällan ägarna som styr, utan alltför ofta verkställande direktören. En armé av konsulter och jurister konstruerar belöningssystem som bolagsstämmorna inte alltid förmår genomskåda.

Visserligen står det i bibeln att den som har ska varda givet. Men säger vi att hovrättsdomen är rimlig, erkänner vi också att det inte finns någon likhet inför lagen. För samtidigt som Lars-Erik Petersson och hans direktörskollegor kunnat inkassera miljoner på Skandiaspararnas bekostnad, jagar samhället energiskt bidragstagare som fått ut några hundralappar för mycket från det gemensamma.

I tisdags luftade alliansregeringen sin senaste idé, att den som en gång har fuskat, ska berövas fortsatta rättigheter till bidrag. Liknande skamstraff utdelas inte till fuskande direktörer. Tvärt om, statsrådet Mats Odell (kd) kan tänka sig att ge skattelindring till riskkapitalbolag, så att de inte som nu ska placera sina vinster på Cayman Island eller Isle of Man. Från en sådan regering kan vi alltså inte vänta oss de vassare lagar som Skandiadomen kräver.