ledare När samhällets instanser misslyckats kan ungdomar med svårigheter till slut hamna hos den sista omhändertagande myndigheten, Statens institutionsstyrelse (SiS). Där finns de svåraste fallen, och där borde också den mest kompetenta personalen finnas. Tyvärr är det långt från verkligheten.
Statens Institutionsstyrelse (SiS) ”är en myndighet i förfall där både personal och klienter far illa” larmade fackförbundet SEKO om förra veckan. Det är inte första gången det larmas om SiS. Under många år har bland annat facket rapporterat om allvarliga missförhållanden inom ungdomsvården, som omfattande tillgång till droger på institutionerna, hot och våld mot såväl personal som klienter och utebliven psykiatrisk behandling till de klienter som har dokumenterade behov av den.
Arbetsmiljön för personalen inom SiS är mycket påfrestande och i myndighetens senaste publicerade årsredovisning talar siffrorna sitt eget språk. Under åren 2013 till 2017 har det skett en kontinuerlig och kraftig ökning av rapporterade incidenter. Inom ungdomsvården har de ökat från 748 stycken till 2179 stycken. Andelen sjukskrivningar totalt inom SiS var 7 procent 2017, att jämföra med 4,1 procent på den totala arbetsmarknaden.
Nu kräver facket en total genomlysning av hela myndigheten där själva uppdraget ses över och ett tydliggörande sker kring hur samverkan ska ske med andra myndigheter och vårdande instanser. Man vill också ha ett stopp på allt klientnära ensamarbete samt satsa på personalen genom utbildningsinsatser, tryggare anställningar, högre bemanning och en lönesättning som premierar erfarenhet och kompetens.
Den största orsaken till problemen inom SiS är bristen på personal och framför allt bristen på adekvat utbildad personal.
SiS pressansvarige, Stefan Hell Fröding, håller med om att det finns brister, men anser inte att det behövs en total genomlysning. Ett sådant uttalande är oroväckande, inte minst med tanke på de upprepade rapporter om olika typer av missförhållanden och misslyckanden att fullfölja myndighetsuppdraget. Rapporter som vid en närmare anblick alla pekar åt samma håll: den största orsaken till problemen inom SiS är bristen på personal och framför allt bristen på adekvat utbildad personal.
Att inte behöva vara ensam vid kontakt med en utåtagerande ungdom är ett bra sätt att minimera risk för att de anställda utsätts för hot och våld. Men de ungdomar som finns inom SiS har själva på olika sätt varit utsatta för våld och kan vara traumatiserade av sin bakgrund. Den myndighet som har som uppdrag att behandla ungdomar med allvarliga psykosociala problem och ta emot den som dömts till sluten ungdomsvård måste ha anställda som har en gedigen kunskap om vad dessa bär med sig i bagaget. Och hur de därmed bäst bemöts och behandlas. Det inkluderar kunskap om kriminalitet för att förstå det sammanhang ungdomarna levt i och präglats av. Men kanske viktigast av allt – kontinuerlig uppföljning av personalens kompetensbehov samt obligatorisk handledning måste vara minimikrav.
Det går lätt att dra paralleller till skolans värld, där det skett en kraftig ökning av hot och våld i skolan, både mot elever och personal. En granskning som SVT gjort av alla anmälningar som kommit in till Arbetsmiljöverket mellan 2014 och 2018 har siffran stadigt ökat och hamnar på totalt 3443 stycken. Cirka 220 av dessa är anmälningar där knivar eller vapenliknande föremål förekommit. Liksom inom SiS läggs i skolan ett enormt, och många gånger orimligt, stort enskilt ansvar på den anställde att hantera utåtagerande och våldsamma ungdomar. Det måste SEKO precis som lärarfacken fortsätta kräva ändring på.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
