Det är nu uppenbart att den ekonomiska krisen i Europa blir en valfråga inför valen till förbundsdagen i Tyskland nästa höst. Detta sedan de tyska socialdemokraterna SPD:s ordförande Sigmar Gabriel skärpt tonen mot regeringskoalitionens felaktiga och destruktiva hantering av eurokrisen.
”Det går inte att hålla ihop euron utan en gemensam finans- och skattepolitik”, menar han. Gabriel vill också ha euroobligationer, där man solidariskt utjämnar de orimliga skillnaderna i upplåningskostnader.
Men att på detta sätt lämna över mer makt åt EU går knappast att göra utan att ändra den tyska konstitutionen, och för detta krävs en folkomröstning. Nu är Sigmar Gabriel inte ensam om att tänka sig en folkomröstning, även om motiven skiftar. Den tyska författningsdomstolen väntas i nästa månad säga att gränsen för att överlåta mer makt till EU är nådd. Då är det inte orimligt att nästa steg är att folket självt får ta ställning till om man vill ha ”mer Europa”.
Förbundskansler Angela Merkel har också talat om att målet för eurozonen är en ”fiskal union” eller en ”politisk union”. Men med det menar hon knappast Gabriels gemensamma skatter. För henne handlar det framför allt om en allt mer klåfingrig övervakning av de enskilda euroländernas finanser.
Och en dramatisk skillnad mellan Merkel och Gabriel är den bakomliggande analysen. Det är inte statsfinansiellt lättsinne som förklarar krisen, utan den beror främst på bankernas oansvariga utlåning och deras fräcka försök att öva utpressning mot EU. Politiken ska överordnas finansmarknaderna, är Gabriels tes. Det är en öm tå för Merkel, som under krisen levt i symbios med de tyska bankerna.
Utspelet från Gabriel har viftats undan av de borgerliga som ”skuldsocialism”. Och det är inte säkert att SPD:s tydligare linje blir någon succé vare sig i förbundsdagsvalet eller i en eventuell folkomröstning. En majoritet av tyskarna är ju i dagsläget emot en större europeisk integration. Det finns till och med spekulationer om att Gabriels utspel kan bli en valvinnare för Merkel.
Inte bara federalister, utan också de européer som är emot en ökad europeisk överstatlighet borde glädjas över att Gabriel vågat sticka ut hakan. De tyska socialdemokraterna har lyft upp en fråga på bordet som de stora partierna velat mörka och mumla om. Att olika meningar får brytas mot varandra tjänar både EU och demokratin på.
De svenska socialdemokraterna kommer väl knappast att ansluta till SPD-linjen. Men är det någon som vet vad de vill?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
