fredagskrönikan Det handlar alltså inte längre om, utan när Facebook och Google ska börja betala medier. Men framför allt hur, skriver Jonas Nordling som dock inte har några större förhoppningar.
När Australien tog fajt med Facebook och Google häromveckan väckte det stort intresse. Och nu är alltså även flera europeiska regeringar ute på samma jaktmark. Det handlar som bekant om de intäkter som de stora techbolagen lagt beslag på, och som till viss del tidigare har använts för att producera innehåll av andra aktörer.
Det är mest tydligt i journalistikens affärsmodeller, där annonsintäkter länge kunnat finansiera stora redaktioner. Men sedan många år har dessa intäktsströmmar hamnat i fickorna hos techjättarna, med stora nedskärningar som effekt på världens redaktioner. Inte så konstigt att mediebolagens ägare vill ha tillbaka en del av kakan, och detta har nu lett till att regeringar runt om i världen verkar för att tvinga techbolagen till förhandlingsbordet.
Jag har i en tidigare text berört det olämpliga i att medieaktörer lutar sig mot staten för att få dessa förhandlingar till stånd. Men nu är vi alltså där. Fast när det nu börjar skramlas på liknande slagfält här i Europa bygger det på en annan grund än i Australien.
Upphovsrätten och internet är en explosiv blandning
Det är nämligen upphovsrätten som är utgångspunkten för de länder som nu försöker implementera EUs direktiv för att sedan ge sig på de stora giganterna. Eller rättare sagt, ge de inhemska medierna möjlighet att göra det. Frågan är bara hur det ska gå till. Den svenska regeringen har till exempel ännu inte presenterat något förslag. Vilket inte är så konstigt. Upphovsrätten och internet är en explosiv blandning sedan gammalt. Sprängkraften förstärks dessutom genom en inneboende konflikt hos själva mediebranschen: Vems upphovsrätt? Skaparens? Eller rätten hos företaget som betalar skaparen? Så det är inte underligt att regeringskansliet tassar långsamt fram mellan dessa minor, varav flera knappt är synliga för utomstående.
Egentligen borde det inte vara så svårt. Via licenser kan de stora techbolagen köpa sig evig frid. Frågan är väl bara var de ska köpa denna frid? Det är dock inget problem. Det finns mängder av organisationer i Sverige som säljer kollektiv upphovsrätt. Jag har suttit i styrelsen för flera av dessa, så nämner ingen specifik. Men tro mig, det finns många som Google och Facebook kan förhandla med när de väl känner sig tvingade att göra så.
Frågan är väl dock hur ett sådant tvång ska se ut. En av de större aktörerna på området, Bonus (ok, nu nämnde jag ändå en organisation där jag suttit i styrelsen), säljer licenser och avtal för skolor och arbetsplatser. Förra året inbringade det närmare 300 miljoner till upphovsrättshavarna. Samtidigt vet jag att organisationen har mycket svårt att få privat sektor i Sverige att teckna avtalen. Amerikanska techjättar lär bli ännu tuffare att förhandla med.
Lejonparten av pengarna som Bonus drar in går för övrigt till läromedelsindustrin. Mig veterligen går ingenting från Bonus direkt till något medieföretag. De pengarna finansierar istället företagens intresseorganisationer Sveriges Tidskrifter och TU, och gör säkert nytta på så sätt. Men det finns alltså ingen direkt struktur för återförande av upphovsrättsintäkter in i redaktionell budget.
En annan större aktör, Copyswede, licensierar vidareanvändning av tv- och radioprogram, samt hanterar det svenska kompensationssystemet för privatkopiering. (Jag har inte suttit i deras styrelse, dock varit ordförande för en av deras huvudmän: Journalistförbundet.) Copyswede inkasserar ungefär lika mycket som Bonus, varav nästan en tredjedel når mediebolag direkt, dock handlar det i första hand om Public Service-bolagen, som ju dock inte brottas med någon om annonspengar.
Såväl Bonus som Copyswede fördelar emellertid en stor del av sina intäkter till enskilda upphovsrättshavare via olika medlemsorganisationer. En uppgörelse med Google och Facebook som träffas på upphovsrättslig grund måste alltså kunna passa in i denna struktur. Vilket inte ligger i intresset hos svenska medieägare som tycker att de redan betalat skaparna för deras upphovsrätt en gång.
Så säg inte att vi fått något gratis av dessa bolag.
Mycket talar därför att om medieföretagen och techjättarna gör upp om något så lär inte ordet upphovsrätt ingå i avtalen. Frågan är bara hur de i så fall ska motivera att förhandlingen uppstod, speciellt om den byggde på krav i EUs upphovsrättsdirektiv…
Oavsett hur det slutar så räknar jag inte med att särskilt mycket pengar från techjättarna ska regna över Dagens Arena. Är som sagt inte ens säker på att det vore önskvärt.
Det finns dock de som hävdar att vi i mediebranschen borde betala Facebook och Google istället för att vi får använda deras tjänster för att sprida vårt material. Men den som säger så talar mot bättre vetande. Vi tvingas redan betala för att använda dessa tjänster. För att nå fler än en tiondel av de följer oss på Facebook vill bolaget ha betalt. För att komma högst i sökmotorn tar även Google betalt. Dessutom lägger vi ner oändlig tid för att försöka förstå deras algoritmer och sökordsoptimera. Så säg inte att vi fått något gratis av dessa bolag.
Om det visar sig att det i slutändan var staten som fick dem till förhandlingsbordet så kommer det inte vara gratis det heller, är jag rädd.
Ha en bra helg!
Jonas Nordling
Chefredaktör och utgivare
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
