ledare Att migranters värderingar om kvinnans roll krockar med de svenska är inte konstigt. Men det är ett misslyckande att så lite förändras för de kvinnor som kommer hit.

Efter decennier av kvinnokamp är Sverige ett av de mest jämställda länderna i världen. Men för utomeuropeiska kvinnor har könsrollerna i hemlandet fått följa med till välfärdssamhället, utan att förändras.
Att migranters normer och synsätt ofta krockar med svenska är inte alls konstigt. Sverige har de starkaste sekulära och individualistiska värderingarna i världen. Forskare som i flera decennier mätt vad som händer när man migrerar från ett värderingssystem till ett annat visar att vi ofta underskattar hur långt avständet är.
Det handlar om en förflyttning från »short life histories« till »long life histories«, som forskaren Ron Lesthaege kallar det i rapporten Med migranternas röst, där 6500 icke europeiska migranter intervjuats.

Det är beklämmande att akademiker, folkvalda och opionionsbildare från vänster till höger lämnar så många kvinnor och barn i sticket

Det är inte frågan om att rangordna länder hierarkiskt, utan om att visa resan från de korta livshistoriernas fattiga samhällen med hög mortalitet och fertilitet, låg social rörlighet, små utbildningsmöjligheter till de långa livshistoriernas länder. De kännetecknas av låg dödlighet och fruktsamhet, hög social rörlighet och tillgång till utbildning för flertalet. Till detta kvinnors ekonomiska självständighet i ett tvåförsörjarsystem, där Sverige unikt tidigt var i världstoppen.
Kvinnor som som tidigt vill anpassa sig till det nya livets ”long life stories” kan dock möta hårt, hedersrelaterat motstånd, ibland död, som Pela och Fadime. Och ett antal »balkongflickor«.

Den goda nyheten är ändå att migranterna på många områden får betydligt mer frihetliga värderingar redan efter en kort tid. Och de allra flesta känner samhörighet med Sverige.
Den dåliga är att kvinnorna inte, tvärtemot vad man kan förvänta sig, har tagit det största klivet. Det har männen gjort. De känner sig mer hemma i Sverige än kvinnorna, som blivit kvar i hemmen, med ansvar för hushåll och barn.
Det forskarna kallar »kontrollmekanismerna« mot kvinnor som försöker bryta sig ut ur ursprungsländernas traditionella system ser ut att finnas kvar.
Med flerbarnstillägg, som uppmuntrar stort barnafödande, samtidigt som behov av språkkunskaper och stöd att söka jobb försummas, bidrar svenska staten till instängningen menar rapportförfattaren Bi Puranen, som är generalsekreterare för World Values Survey, och verksam vid Institutet för Framtidsstudier.

Kritiken har sina poänger, men att sänka barnbidragen leder till att de som inte kan eller får bryta sig ut blir fattigare, liksom deras barn. Istället behövs ett system som frigör kvinnor och ger dem självständiga inkomster. Framförallt måste de möta kvinnor i sin vardag som redan gjort den långa resan. Skolan måste bli likvärdig så att döttrarna blir inkluderade.
Rapporten visar två områden som är extra svåra att förändra.

  • Värderingar som rör kvinnors rättigheter, jämställdhet och lagar och regler som rör skilsmässa, abort, homosexualitet, där skillnaden jämfört med dem som är födda i Sverige är stora.

Att män ska ha förtur till arbete, större rätt till universitetsutbildning, är bättre politiker och företagsledare är åsikter som väsentligt fler migranter än svenskfödda har.
En majoritet håller helt eller delvis med om att mannen ska försörja familjen och att kvinnors jämlikhet gått för långt i Sverige.
En hög andel anser det är mycket viktigt att en dotter gifter sig och föder barn, och att en son alltid är bättre än en dotter.

  • Även kunskapen om lagar och rättigheter som är grunden för ett jämlikt medborgarskap är låg hos många utomeuropeiska migranter.

Endast en tredjedel kände till rätten att säga nej till sex inom äktenskapet, 43 procent visste inte till att det är olagligt att ha sex med någon utan samtycke. Bara en fjärdedel hade kunskap om att abort var lagligt.

Sverige med ett stort antal migranter från länder med andra synsätt behöver därför ta ledartröjan och tidigt ge obligatorisk kunskap om samhällets grundläggande värderingar, konkluderar Bi Puranen, i SvD. ”Förstår man inte ett samhälles grundläggande värderingar blir det svårt att se sammanhangen och sin egen roll.”
Förslaget borde snabbt kunna införas utan invändingar.
För precis som Puranen betonar är risken med att samhällsorienteringen inte är obligatorisk för migranter som kommer till Sverige att de som inte tar del av den är de som behöver den allra mest. Tydlighet om vad som gäller efterfrågas också av migranterna själva.
Än viktigare är argumentet att det gäller demokratiska värderingar, som inte är förhandlingsbara. Det handlar om lagstiftade rättigheter och skyldigheter och en avgörande del av fundamentet i ett demokratiskt samhälle.
Som Olov Pettersson och Johan Hirschfelt konstaterar finns värderingarna inte i någon särskild svensk jämställdhetsgen, utan i vår regeringsform – en ”koncis sammanfattning av vad som förenar oss som lever i det svenska samhället”.

Det är ett rejält misslyckande att kvinnliga migranters liv förändrats mindre än männens, fast de flyttat till ett land som Sverige som, tillsammans med övriga Norden, ligger i topp när det gäller kvinnors inflytande i samhälle och arbetsliv. Och det är beklämmande att akademiker, folkvalda och opinionsbildare från vänster till höger smiter från uppgiften och lämnar så många kvinnor och barn i sticket.
Kvinnor, fruar, döttrar, mammor även från länder utanför Europa har också rätt att leva ett självständigt liv, bestämma över sin egen kropp, sin egen själ och sin egen plånbok.

Den som ser SvT:s dokumentär (eller läser boken) om Birgitta Dahl, socialdemokratisk politiker, riksdagsledamot, talman med mera, inser hur tidigt Sverige förändrades. Men också vilka strider som krävdes för att komma dit. Den resan är värd att fortsätta kämpa för.

Låt fler få veta – tipsa Dagens Arena