Snabbväxande företag, framför allt unga och små, utgör den enskilt viktigaste källan till nya jobb. Därför behövs en ny politik för jobb och innovationer, skriver innovationsrådgivaren Åke Modée.
Snabbväxande företag, framför allt unga och små, utgör den enskilt viktigaste källan till nya jobb. Med politisk vilja kan nya företag bidra med många nya jobb varje år. Vad som krävs är att vi bättre tar hand om de tiotusentals värdefulla idéer som årligen produceras i landet.
Det finns en bred politisk enighet om att Sverige behöver fler arbetsplatser, i synnerhet för ungdomar. Vi behöver en offensiv jobbpolitik med fokus på att främja utvecklingen av produktiva och innovativa företag, som kan skapa nya jobb och betala höga löner. En politik som kan trygga Sveriges position som ett ledande välfärdsland.
Motorn för nya jobb är små och nya företag. De tio procent av samtliga företag[1] med största tillväxten under en treårsperiod ökade antalet anställda med närmare 50 000 personer per år. Samtidigt minskade antalet anställda med lika många i de övriga företagen. De minsta, ofta unga, företagens andel av sysselsättningstillväxten är 70 procent.
Företag startas av eldsjälar, som har det gemensamt att de tror och brinner för sin idé. De gör stora uppoffringar för att förverkliga sina idéer. Det är ett stort steg att gå från en anställning, utveckla sin idé och starta ett eget företag. Betydande resurser krävs om utvecklingen tar år innan intäkterna kommer. Möjligheterna att få offentligt stöd är under denna tid är mycket begränsade.
För många eldsjälar blir utvecklingskraven och riskerna skäl att även lägga goda idéer på hyllan. Bara en bråkdel av alla värdefulla idéer blir prövade.
Det offentliga stödet för att främja idéutveckling med siktet att skapa nya tillväxtföretag uppskattas till en miljard kronor per år. Merparten av detta stöd beviljas projekt med koppling till högskolorna. Antalet idéutvecklingsprojekt som får statliga bidrag utanför högskolorna uppskattas till cirka 500 stycken per år.
Enligt OECD har många länder – likt Sverige – prioriterat innovationssatsningar inom universitetssfären, vilket fastslås ha varit en ofördelaktig politik. Norge har tagit fasta på detta och sedan ett decennium bland annat infört ett FoU-avdrag/bidrag för företag[2]. Årligen beviljas cirka 2 500 ansökningar för avdrag/bidrag[3]. Uppskattningsvis får ytterligare 2 000 personer/företag statligt stöd i de tidiga faserna för idéutveckling. Ett av resultaten har varit att antalet patent fördubblats på tio år. Det statliga stödet i Norge är i storleksordningen fyra miljarder kronor per år.
Som man sår får man skörda. Om Sverige införde samma modell som Norge skulle staten plantera 10 000 idéutvecklingsprojekt per år. Detta kan förväntas att öka skörden av nya jobb i snabbväxande företag både två och tre gånger, från dagens 50 000 jobb per år. En sådan modell bör i Sverige uppgå till tio miljarder kronor per år, vilket motsvarar den norska stödnivån. En engångskostnad per nytt arbetstillfälle kan bli så ringa som 100 000 kronor.
Att öka bidragen till idéutveckling för innovation och nya jobb från en till föreslagna tio miljarder kronor kan tyckas mycket. Men den nuvarande arbetsmarknadspolitiken kostar ofta en miljon kronor årligen per nyanställd. Bland åtgärder, som Riksrevisionen i flera fall bedömer har tveksam sysselsättningseffekt kan nämnas: momssänkningen till restauranger med en årlig kostnad på fem miljarder kronor, nedsättningen av sociala avgifter för ungdomar 15 miljarder, rut- och rotavdrag på 15 miljarder, sänkta arbetsgivaravgifter 7,5 miljarder kronor.
Politik är att vilja. Frågan är vilka som vill förespråka en offensiv arbetsmarknadspolitik? Och vilka vill passivt slussa skattepengar till lönesubventioner och skapa en låglönmarknad, som leder till att Sverige kommer att åka rutschbana ner i välståndsligan?
Åke Modée
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
