ledare SDs väljare är många och spridda över både yrken, inkomstklasser och åldrar. Så länge vi talar om män.
När SD:s väljare kommer på tal handlar det oftast om ”LO-männen”. Att det är stor skillnad mellan hur män och kvinnor inom LOs medlemsförbund ser på SD är väl känt. Enligt senaste partisympatiundersökningen från SCB är det hela 30,7 procent av de manliga medlemmarna som anger SD som bästa parti, men bara 12,6 procent av de kvinnliga. SD:s starka stöd bland manliga LO-medlemmar hamnar ofta i fokus, både i politisk retorik, i analyser av valresultat och i politiska förslag. Risken är stor att detta fokus missar målet. Den som tror att det är LO-männen ensamma som ligger bakom SD:s starka ställning i opinionen misstar sig nämligen. Det är män i största allmänhet.
Också bland TCO:s medlemsförbund har SD en stark ställning hos männen och skillnaden mellan könen är även här förkrossande. Nästan 20 procent av TCO-männen anger SD som bästa parti mot endast 6 procent av kvinnorna. Det är alltså alltmer en fråga om kön än om det är arbetare eller tjänstemän som sympatiserar med SD.
Inkomst då? Tabellerna med partisympati efter inkomst i senaste PSU talar sitt tydliga språk. SCB har delat upp väljarna i fem klasser efter inkomst. Bland manliga väljare når SD mellan 25 och 28 procent i alla de tre mellersta inkomstklasserna. I den lägsta respektive högsta femtedelen på inkomstskalan når partiet 22 procent. För kvinnor ser det radikalt annorlunda ut. Bara 6 procent av kvinnorna i den högsta inkomstklassen anger SD som bästa parti. Inte i någon inkomstklass når SD upp till mer än drygt 12 procent bland kvinnliga väljare.
Det högerradikala åsiktsklustret domineras stort av pojkar.
Men ålder då? SCB visar att SD är starkast bland män i åldersgruppen 50–64 år. Där når partiet över 28 procent, men även bland de yngsta väljarna, de under 30 år, är det 22 procent som säger att SD är deras bästa parti. För 65 plus är siffran knappt 24 procent.
SD-väljarna är alltså många och spridda över både yrken, inkomstklasser och åldrar. Så länge vi talar om män. Bland kvinnor som grupp når SD inte ens 11 procent och är där mindre än Vänsterpartiet.
Förklaringar på formen att det är LO-män röstar SD eftersom de jobbar i yrken som drabbas mest av arbetskraftsinvandring håller därmed inte. Inte heller att det handlar om inkomst, eller om den efter Brexit-omröstningen populära förklaringsmodellen att det handlar om yngre mot äldre. Båda skillnaderna finns, men den tydligaste skiljelinjen går mellan män och kvinnor. 25,0 mot 10,7 procent.
Ylva Bergström visade i sin bok Unga och politik. Utbildning, plats, klass och kön från 2015 att skillnaderna grundläggs tidigt. Ingen som läst boken kan förvånas av resultaten i SCB:s partisympatiundersökning. Genom analyser av politiska åsikter och förhållningssätt bland gymnasieelever på både teoretiska och praktiska program analyserar Bergström politiska åsikter och tillit till demokratiska institutioner.
Studien omfattar elever i akademikerstaden Uppsala respektive bruksorterna Fagersta, Grängesberg, Ludvika och Smedjebacken. Resultaten är slående lika mönstret i SCB:s partisympatiundersökning.
Bergströms undersökning handlar inte om partisympati utan delar in eleverna i åsiktskluster. Det högerradikala åsiktsklustret domineras stort av pojkar. Visserligen finns också tydliga skillnader mellan klass och val av program, men oavsett det finns flickorna främst i ett vänsterliberalt kluster. Pojkarna dominerar den högra delen av skalan där det högerradikala åsiktsklustret kännetecknas av låg tillit till politik. Vid en hastig anblick kan det se ut som att skillnaderna är stora mellan Uppsala och bruksorterna i Bergslagen, men om man tar bort den stora övre medelklass som dominerar i Uppsala är mönstren påfallande lika.
Vid sidan av kön finns också en skillnad mellan det Bergström kallar kulturell överklass och ekonomisk övre medelklass. Den kulturella övre klassen återfinns till vänster på skalan och hit räknar hon barn till lärare, präster och läkare. Den ekonomiska övre medelklassen står till höger och hit räknar hon barn till företagsledare, tekniker och jurister på olika tjänstemannapositioner.
Bergströms bok visar att bristande tillit till politik är en avgörande faktor för hur högerradikala grupperingar kan växa sig starka. Just tilltron till politiken framstår också i boken Det svenska missnöjet av Johanna Lindell och Lisa Pelling som en viktig faktor. Det är tydligt att partier som på allvar vill minska Sverigedemokraternas inflytande måste arbeta för att stärka tilliten, men framför allt måste de nå ut till män och pojkar i alla yrken och alla inkomstklasser. Det krävs politiska förslag, tilltal och sätt att arbeta som kan återskapa den tilltro till politik som många manliga väljare har tappat.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
