Sansa jublet över de kvinnliga partiledarna på högerkanten. Det är inte feminism att bli företrädd av en kvinna med antifeministisk politik.
Snart är det ett faktum. Det kommer att stå vänstermän på ena sidan och högerkvinnor på den andra. Det känns, förvisso, smått pinsamt. Men sansa jublet. Det är inte feminism att bli företrädd av en kvinna med antifeministisk politik. Något som man kunde få känslan av om man tittade på SVT:s Agenda i går kväll.
Förra året deklarerade Ebba Busch Thor (KD) att hon inte var feminist. Det var förstås klokt. Hon är, helt klart, inte någon feminist. Hon är inte främmande för att se över möjligheten för samvetsfrihet för vårdpersonal. Det vill säga se till så att vissa ska kunna vägra att utföra abort. Hon tycker heller inte att kvinnor genom lag ska beredas plats i bolagsstyrelser. Och så var det det här med kvinnors låga löner. De beror på att vissa kvinnor gjort fel val. I alla fall om vi ska tro Ebba Busch Thor.
Anna Kinberg Batra (M) kallar sig feminist. Men i ärlighetens namn – vad spelar det för roll att hon gör det? Hon leder en politisk linje som genom historien måste betecknas som en av de kanske mest antifeministiska inom svensk politik. Nej till kvinnlig rösträtt, nej till fri abort, nej till åtta timmars arbetsdag.
Blir den politiken plötsligt feministisk för att Kinberg Batra påstår att hon är feminist? Självklart inte.
Annie Lööf (C) pratar mycket om kvinnor. Kvinnor som ska starta städföretag och anställa andra kvinnor som till låga löner ska städa i rika män och kvinnors hem. Annie Lööf vurmar för att sänka ingångslönerna i de branscher som organiserar flest kvinnor. I Lööfs främsta intresse ligger företagande och vinstutdelning. För henne är det en inskränkning av kvinnors möjligheter att genom politiska ingrepp se till så att resurser som ska gå till vård, skola och omsorg stannar i vård, skola och omsorg.
Tillsammans har de tre kvinnor som nu ska leda borgerligheten varit med och ökat inkomstklyftorna mellan män och kvinnor, ökat sjukskrivningarna bland unga kvinnor, ökat antalet otrygga anställningar och lagt grunden för att över 100 000 kvinnor nu tar hand om anhöriga i hemmet i stället för att arbeta. När A-kassa, underhållsstöd och föräldrapenningen ska höjas säger Anna Kinberg Batra, Annie Lööf och Ebba Busch Thors partier nej.
Jag skulle kunna fortsätta, men det känns meningslöst.
Självklart är det viktigt att kvinnor når de högsta maktpositionerna. Men en kvinnlig partiledare är inte per definition feminist och ger per definition inte feministisk politik. För det är inte feminister som kommer att företräda borgerligheten och det är inte feministisk politik som förespråkas.
Jag hade givetvis gärna sett kvinnor leda vänstern. Men jag väljer en vänsterman med feministisk politik framför en högerkvinna befriad från detsamma varje dag i veckan.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
