ledare I slutet av förra veckan föreslog Swedbanks valberedning att Göran Persson skulle bli ny styrelseordförande i det skandaldrabbade företaget. Han har tackat ja, men det blir nog ingen lätt resa för honom.
Som finansminister blev Persson känd för att säga att ”den som är satt i skuld är inte fri”. En tanke som han nog inte har någon större nytta av i sin nya roll.
Inte blir uppgiften lättare av de starka förväntningarna kring hans kandidatur. En näringslivsreporter menar att uppdraget kräver ”ödmjukhet”, en egenskap som knappast förknippas med Persson.
Andra medieröster tror att den tidigare politikern skulle kunna återuppväcka Swedbanks rötter i sparbanksrörelsen och att man med en socialdemokrat vid rodret åter skulle kunna bli en folkets bank.
Det senare är nog mest en vacker dröm, med tanke på hur affärsbankerna ser ut och fungerar idag.
Förr sa man att bankerna var ett oumbärligt smörjmedel i samhällets ekonomi. Men numera är det knappast så.
Förr sa man att bankerna var ett oumbärligt smörjmedel i samhällets ekonomi. Men numera är det knappast så.
Bara en mycket liten del av alla transaktioner som en storbank idag gör går till den reala ekonomin – till investeringar och nya jobb. Det allra mesta i den finansialiserade ekonomin går ut på att oavbrutet flytta pengar fram och tillbaka för att nå maximal avkastning.
En annan bankordförande, Björn Wahlroos, som nu lämnat Nordea, har sagt att till den dynamiska kapitalismens logik hör ”att man tänjer på gränserna för vad som är tillåtet”. Går det, så går det, särskilt som Finansinspektionens tillsyn är svag.
Tjänar man en rejäl slant på att tvätta skumma baltiska pengar, så varför inte? Nordea har gjort det, SEB likaså. Så Swedbank vill inte vara sämre.
Göran Persson riskerar därför att bli en välavlönad dekoration på bankvärldens finansiella gråzoner. Får vi dessutom nya, stora avslöjanden om tveksamma affärer i Swedbank kan det komma att sänka socialdemokratins politiska anseende ytterligare.
Persson kan förstås säga att han vill ha en folkets bank. Men ska det bli mer än ord, krävs att Swedbank klyvs i två företag:
* en bank för folkets affärer, investeringar i småföretag, lån till bostadsköp och andra delar av den reala ekonomin.
* en annan bank för de finansiella matadorernas transaktioner med egna pengar, inte längre en lekstuga med småspararnas pengar.
Efter finanskrisen för tio år sedan var sådana klyvningar i ropet och genomfördes i några fall. Tanken var väl att spekulationsbanker som hamnat snett inte behöver räddas av skattebetalarna, medan de verkligt systemviktiga bankerna, de som förvaltar vanligt folks pengar, skulle skyddas.
Att klyva banker är en intressant tanke, men knappast någonting som en nygräddad styrelseordförande i Swedbank kommer att vilja genomföra. Tyvärr, eftersom behovet är stort av folkliga banker istället för dagens amoraliska vinstmaskiner.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
