EU-krönikan Det är egentligen bara en sak Europaparlamentet kräver av ledamöterna, och det är att de dyker upp några dagar i månaden och röstar. Vilket inte alla tycks klara av, skriver Susanna Kierkegaard.
Klockorna som ringer in till votering i Europaparlamentet är öronbedövande. Byggnaden skakar, rasten är över och ledamöterna masar sig vanligtvis in i plenisalen för att trycka på knappar.
Men sedan pandemin fick fart i våras har det varit tommare än vanligt i korridorerna. Folk jobbar hemifrån, och resorna till Strasbourg är inställda. Klockorna ringer fortfarande lika högt, men röstningen görs på distans.
För en svensk kan det tillfälliga systemet bjuda på en analog chock. Här finns inga BankID, intranät eller säkra uppkopplingar – nej, ledamöterna och deras assistenter skriver helt enkelt ut röstlistorna på papper, markerar hur de vill rösta, signerar, skannar och skickar iväg dem till presidiet från ledamotens officiella mejladress.
Förra veckan var det många papper som skulle in. Under sessionen i Bryssel behandlades flera viktiga frågor. Bland annat röstade man om EU:s nya klimatlag, som svenska Jytte Guteland (S) haft ansvar för. Dessutom antogs en ny skogsstrategi, som förstås har särskilt stor betydelse för ett land med så mycket skog som Sverige. Många av de viktiga omröstningarna var jämna, och varje röst spelade roll.
I protokollen saknas dock ett namn – Sverigedemokraternas Jessica Stegrud har inte röstat alls under onsdagseftermiddagen.
I protokollen saknas dock ett namn – Sverigedemokraternas Jessica Stegrud har inte röstat alls under onsdagseftermiddagen. Därmed missade hon slutomröstningen om både klimatlagen och skogsstrategin.
På Twitter försöker Sverigedemokraterna i Europaparlamentet försvara sig med att “ett tekniskt fel gjorde att fel version av röstlistan gick iväg med de nämnda voteringarna”. Jessica Stegrud själv skriver att hon inte var “det minsta frånvarande” och “röstade i varje enskild fråga men pga tekniskt problem registrerades inte min röst i slutvoteringen”.
Det stämmer inte – Stegruds röster finns bara registrerade i 73 av onsdagens 151 omröstningar. Det verkar som att hon inte röstat alls i de 78 frågor som behandlades under eftermiddagen, och alltså missat båda de viktiga omröstningarna om klimatlagen och skogsstrategin.
Vilket slags tekniskt problem som skulle kunna ha orsakat detta är svårt att föreställa sig. Ledamöterna hade 1 timme och 15 minuter på sig att ordna med rösterna inför varje omröstning denna session. Det borde vara fullt tillräckligt, särskilt i kontrast med de vanligtvis stressiga voteringarna i plenum.
Dessutom berättar källor i Europaparlamentet att presidiet tidigare varit förstående och hjälpsamma med den nya distansröstningen. Andra svenska ledamöter som glömt skriva under pappren, skickat in på fel sätt eller slarvat på något vis har blivit uppringda och ombedda att prova igen. Detta lämnar ännu mindre utrymme att skylla på tekniska problem med röstningen.
Som Europaparlamentariker har man stor frihet i hur man vill jobba. Man väljer själv hur många utskott man vill sitta i, om man vill ha några större ansvarsuppdrag och i slutändan hur stor påverkan man har på politiken i EU. Den som är fullständigt ointresserad av jobbet skulle kunna spendera majoriteten av arbetstiden i badbyxor på en stillahavsö, utan några repressalier.
Det är egentligen bara en sak parlamentet kräver av ledamöterna, och det är att de dyker upp några dagar i månaden och röstar. Att Sverigedemokraterna inte klarar av detta minimum visar inte bara att de inte tar sitt uppdrag i Bryssel på allvar, utan dessutom att de inte räknar med att bli granskade.
Susanna Kierkegaard är politisk skribent och har tidigare jobbat i Europaparlamentet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
