Sven-Otto Littorin ler. Han är optimistisk. Det politiska livet är fantastiskt. Även om det råkar vara ett "skitår". Inga halta löss vilar på Sven-Otto Littorins väg mot sitt "Uppdrag Arbete". Vilket råkar vara titeln på hans nya bok.
Dagens politikerprosa saknar så väl sats som melodi. Även om en och annan pärla ändå har slunkit igenom: "Det finns ingen spontan självantändning i politiken. Man måste sätta eld på sig själv." Förhoppningsvis tar han sig själv inte bokstavligt på orden.
Men den borgerliga regeringens arbetsmarknadspolitik utgår från att ett lågt arbetsutbud (människor söker inte jobb) är huvudskälet till att människor går arbetslösa. Efterfrågan på arbetskraft finns någonstans i bakgrunden men är något som politikerna inte kan göra så mycket åt. Huvudlinjen är därför att det måste "löna sig bättre att arbeta". Då kommer fler att "ta de jobb som faktiskt finns". Om arbetslöshetsersättningen sänks så minskar arbetslösheten. Vetenskapliga undersökningar visar – menar Littorin – att sänkt a-kassa med tio procent minskar den genomsnittliga arbetslöshetsperioden med tio procent (vilket inte är det samma som den faktiska arbetslösheten). Littorin medger att det finns andra undersökningar som visar på svagare samband och effekter. Men han kan ändå generalisera som en sann moderat: "en generös a-kassa bidrar till högre arbetslöshet".
Sänkt a-kassa ska leda till att människor tar jobb till lägre lön. Men facket har lyckats hålla uppe lägsta lönerna. Därför är sysselsättningseffekterna försumbara. Vilket Magnus Henrekson på IFN har visat i en uppsats. Politiken vilar alltså på ett falsarium eller en nyliberal önskedröm om hur arbetsmarknaden borde fungera.
A-kassor med hög arbetslöshet betalar efter Littorins förslag högre avgifter, skälet är att tidigare kunde "kollektivavtal avseende löner och andra anställningsförhållande slutas utan att några hänsyn behövde tas till om arbetslösheten i det egna kollektivet kunde komma att öka". Lönerna ska alltså ner eller hållas nere i dessa branscher. Littorin betraktar helt enkelt arbetsmarknaden – och dess olika delar – som ett självreglerande system.
Tidigare fanns en solidarisk fördelning mellan a-kassorna, enligt Littorin blev de därigenom en "subventionerande" verksamhet. Men poängen med en försäkring är att solidariskt dela risken. Oavsett om det är en hemförsäkring eller en arbetslöshetsförsäkring.
Littorins ekonomiska filosofi är hämtad från tiden före 1930-talets stora depression. Det vill säga före John Maynard Keynes. I ett klassiskt uttalande vände sig Keynes emot de ekonomer som trodde att marknaden i det långa loppet uppnår jämvikt: "In the long run we´re all dead." Sven-Otto Littorin delar inte "den uppfattningen fullt ut". Möjligen är Littorin optimistisk. Men inte särskilt realistisk.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
