Debatt Det avgörande är ju hur en ny gemenskap ska kunna kombineras med en förnyad internationalism, skriver Olle Törnquist i en slutreplik på Sjölanders replik Dagens Arena 7/12/23.
Johan Sjölander anser sig illa refererad i min debattartikel om tendensen i socialdemokratiska partiets idétidskrift Tiden att ställa nationell välfärd mot Olof Palmes solidaritet. Sjölander säger sig tvärt om vilja förena lokal och nationell gemenskap med internationell solidaritet. Så bra! Problemet är bara att Sjölander inte skrev om den föreningen utan bara om gemenskap, och utan att diskutera när den blir nativistisk och inåtvänd istället för också kräva internationell solidaritet.
Vilket inte alls är självklart!
Det var främst det argumentet som kritiserades i min artikel, men som nu undviks av Sjölander
Delar av den anti-koloniala demokrativågen, medborgarrättsrörelserna och senare års jämlikhets och demokratirörelser underifrån som i Kerala och Brasilien tillhör undantagen. Detta problem är förstås speciellt viktigt att diskutera nu, när även ledande socialdemokrater anpassar sig till högernationella positioner, förklarar sociala och ekonomiska konflikter med etniska och religiösa skillnader, skär ner biståndet och överger alliansfritt samarbete (även det som är möjligt vid sidan av Nato).
Men utan att beakta utmaningarna lämnade Sjölander fältet fritt för Tidens huvudargument, förfäktat av chefredaktören Payam Moula med stöd av Lars Trägårdh: att den sociala segregeringen och politiska polariseringen beror på att berättelsen om folkhemmet inte bara försvagats av nyliberalismen utan även av Dag Hammarskjölds och Olof Palmes ”moraliska stormakt”.
Det var främst det argumentet som kritiserades i min artikel, men som nu undviks av Sjölander. Jag visade hur folkhemspolitiken bara klarade sig utan internationellt samarbete fram till det kalla kriget. Då valde Tage Erlander och Palme att komplettera välfärdsmodellen med internationella regelsystem och alliansfritt samarbete med likasinnade. Det fungerade utmärkt tills kapitalet globaliserades och Palme och Willy Brandt inte lyckades svara med en likaledes internationaliserad socialdemokrati.
Anpassning till den globala nyliberalismen och bristande stöd till genuin demokratisering har sedan berett vägen för högernationalism och krig.
Sjölander har förstås rätt i behovet av en ny gemensam välfärdsmodell, men hur den ska se ut för att kunna kombineras med det lika stora behovet av förnyad internationalism återstår att diskutera och borde få högsta prioritet, inte smusslas under mattan.
Olle Törnquist
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
