Integrationspaniken rullar som frossbrytningar genom borgerligheten. Nu gäller det för de rödgröna att hålla huvudet kallt.
Den nyväckta integrationspaniken skadar Sverige. Nästan varje dag smattrar liberala ledarsidor fram krav på åtgärder, ofta märkligt diffusa och ospecificerade. Paniken rullar som frossbrytningar genom borgerligheten. Folkpartiet och Kristdemokraterna var först ut med tappade omdömen.
Man kan notera hur ledarredaktionerna samtidigt undviker varje diskussion om diskriminerande strukturer eller papperslösas fortsatta rättslöshet. Är deras egentliga avsikt att rasera den antirasistiska samhällskritik som fått genomslag de senaste två åren?
Man kan också undra hur välgrundad integrationspaniken egentligen är. Internationella jämförelser brukar visa att Sverige knappast är sämre än andra länder, utan i olika avseenden kanske mer framgångsrikt. Ingen kan förneka allvarliga missförhållanden, till exempel en stabil massarbetslöshet som obönhörligt drabbar de med bakgrund utanför Europa. Men läget är inte en katastrof bortom kontroll.
I går presenterade Saco en rapport om invandrade akademiker som öppnar för en helt annan typ av debattklimat. I dag är 20 procent av alla med akademisk utbildning födda utomlands. Det är en hög andel. Men många har svårt att få arbete och statistiken avslöjar rasdiskrimineringens vanliga statusstege. Saco visar hur man utan särskilt stora kostnader kan kompletteringsutbilda högutbildade flyktingar, så att de snabbt kan få jobb som läkare, ingenjörer eller annat.
Rapporten sänker missuppfattningen att all invandring kostar pengar. En läkare som gått i svensk skola från dagis till färdig examen har kostat samhället 3,25 miljoner kronor. På en redan läkarutbildad syrier eller irakier behöver man bara lägga en tiondel så mycket. Slår man ut kostnaden över hela arbetslivet så kostar den helt svenskutbildade 74 000 kronor per år, och den invandrade bara 10 000 kronor varje år. Det är bra siffror att köra ner i halsen på Sverigedemokrater.
Att det nu anländer många flyktingar från Syrien innebär svåra krav på bostäder, jobb och jämlikhetspolitik. Därför gäller det, för de rödgröna, att hålla huvudet kallt och inte på några villkor dras med i integrationspaniken.
Sacos förslag till satsningar och förändringar bör däremot omsättas till genomförd politik. På samma vis kan man granska alla politikområden för att bättre anpassa landet till migrationen – i ett slags kosmopolitisk motsvarighet till jämställdhetsintegrering. Hur ser en jämlik stadspolitik ut? Hur kan man skapa vägar till medborgarskap för papperslösa? Hur kan man motverka diskriminerande handlingsmönster och uppmärksamma dåliga vithetsnormer?
Integrationspaniken utmynnar däremot bara i en enda sak: allmän fördumning.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
