söndagskrönikan Medan las-förhandlingarna pågår, förbereder sig fack och arbetsgivare för den uppskjutna avtalsrörelsen. Och allt sker i skuggan av pandemin – men också av otydliga politiska signaler, skriver Anna Danielsson Öberg.
De kommande veckorna blir avgörande för om parterna lyckas bli överens om ett eget upplägg för att förändra lagen om anställningsskydd. Vid månadsskiftet är det sagt förhandlingarna ska vara klara. Sen väntar avtalsförhandlingar.
Att las-förhandlarna befinner sig under stor press är ingen överdrift. Kan de inte presentera ett gemensamt förslag till hur lagen om anställningsskydd ska ändras, genomförs las-utredningen (som ingen av parterna vill ha).
Företrädare för Centern och Socialdemokraterna hävdade i veckan att de hoppas på en överenskommelse från parterna. Men de politiska budskapen är inte helt tydliga. Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark har sagt att ett misslyckande från parterna inte innebär att utredningen genomförs rakt av. Vad det innebär är oklart. Företrädare för Centern skickar ett omvänt budskap. Misslyckas parterna genomförs utredningen.
Samtidigt är det inte alls klart vad parternas uppgörelse ska innehålla för att Centern ska godkänna den som alternativ till utredningen. Enligt en artikel i tidningen Arbetet räknar partiets arbetsmarknadspolitiska talesperson, Martin Ådahl, att parterna också ska ta hänsyn till företag utan kollektivavtal.
Det är ett minst sagt märkligt. Dels för att det i praktiken innebär att han som politiker beställer vad parternas förhandling ska omfatta. Dels för att han anser att parterna ska förhandla för dem som valt att stå utanför parternas olika organisationer.
Det är dock inte bara de politiska oklarheterna som skapar osäkerhet. Parterna har tagit ett gigantiskt grepp i las-frågan. Tre stora utredningar är genomförda som ska leda till omfattande och komplexa nya lösningar när det gäller arbetsrätt men också till andra områden. Det är därmed högst osäkert vilka konkreta förslag parterna förmår presentera vid månadsskiftet.
Eftersom avtalen förlängdes med ett halvår har inga löneökningar skett. Det borde leda till att de avtal som tecknas nu i höst innehåller retroaktiva höjningar.
Oavsett hur det går i las-förhandlingarna drar det ihop sig till en gigantisk avtalsrörelse. När avtalen prolongerades i mars i skuggan av pandemin var förhoppningen att läget skulle vara tydligare i oktober. Men att döma av de beskrivningar som parterna ger av hur svensk ekonomi kommer att påverkas framåt tycks inte mycket klarnat. Arbetsgivarna ger en mycket mörk av framtiden och kallar 2020 för ett förlorat år. Nollavtal, alltså inga löneökningar alls är därför nödvändiga, hävdar de. Facken ger en annan beskrivning. De tre procent i löneökningar som industrins fack krävde före jul ligger kvar. Fallet i den svenska tillväxten är inte lika stort som många befarande och behovet av permitteringar och korttidsavtal minskar hela tiden.
En fråga som redan diskuteras är hur de vårdanställda ska behandlas i avtalsförhandlingarna. Arbetsgivarna verkar anse att någon form av gratifikation för vad de gjort under pandemin behövs – det gäller till exempel industrins mäktigaste arbetsgivare Teknikföretagen. Men gratifikation betyder inte löneökningar utan någon form av engångsbelopp.
Redan före pandemin krävde LO-förbundet Kommunal att förbundets yrkesutbildade medlemmar skulle få högre löneökningar än alla andra. Kravet är nu att förbundets yrkesutbildade medlemmar ska få en halv procentenhet högre löneökningar än alla andra, alltså 3,5 procent. Men det är ett krav som Kommunal driver utanför LO:s samordning eftersom de andra förbunden inte stöttar det. Budskapet från IF Metall är till exempel stenhårt – inga speciella pengar till Kommunal.
Det finns också en rad andra frågor som kan stöka till förhandlingarna. Andra grupper än Kommunal kommer säkert kräva speciella satsningar. Fack och arbetsgivare är också oense om hur själva prolongeringen av avtalsrörelsen ska hanteras. Eftersom avtalen förlängdes med ett halvår har inga löneökningar skett sedan dess. Det borde leda till att löneökningarna i de avtal som tecknas nu i höst innehåller retroaktiva höjningar, hävdar facken – men det är något arbetsgivare brukar avvisa när avtal prolongeras.
Helt klart väntar intensiva veckor för fack och arbetsgivare. Nu ska de visa omvärlden att den svenska modellen klarar både politisk inblandning och pandemi.
Anna Danielsson Öberg är författare och frilansjournalist med lång erfarenhet av arbetsmarknadsbevakning
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
